Idag, 06.30, startade alltså uppladdning och träning inför nästa års lopp.
Huvudmålet blir då att spöa Kajsa, så nu ska det tränas på allvar, inget mesigt fisåkande i fortsättningen. Hon ska allt få veta vem hon stungit haver.
Så det så.
Det blev alltså cykel till jobbet i morse och det blir det väl hem i kväll också.
Återhämtningen efter söndagen har gått bra, kroppen mår alldeles utmärkt.
Och ett stor tack till alla som "deltagit" därhemma i detta, gud så mycket ni skrivit och engagerat er.
Ska försöka få in lite bilder i kväll.
Amatören
tisdag 9 mars 2010
söndag 7 mars 2010
Så sa vi ....
Londongirl sa... Här håller vi tummarna för PV och hjärtat och hoppas han slår sin brorsdotter såklart! ;-)
Elisabet sa...
Londongirl: men tänk på min hundring!! Ajabaja .-)
bente: ,-)
Tur att fru Ordförande är med på banan och jag har sett intervjuer med sååå sympatiska norrmän, nu tar vi er till hjärtat igen (jag gör)!
ab sa... Önskar varmt lycka till!
Cecilia N sa...
Njae, jag får det till att PV inte kommit till start, men Kajsa. Och inte brorsan heller.
Elisabet sa...
Cecilia N: men hoppsan! Dom bor ju en bit utanför .., kanske blev dom fast i bilköerna? Kajsa bodde någon annanstans.
Cecilia N sa...Pust, lättad. Nu har han kommit till Smågan, PV. Det kanske var så att maskinen inte kunde visa samtidigt som den uppdaterade.
Cecilia N sa...
Och "Kajan" har också kommit till Smågan.
Elisabet sa... Cecilia N: ja, han är för härlig, men tar upp lite väl mycket tid, tycker jag. Rickard Olsson är UNDERBAR!
Londongirl sa... Ja Rickard Olsson är så härlig! Inga negativa tankar i kroppen där inte! :-)
Bettankax sa: Heja PV! Heja PV!
gunnar i vaplan sa... PV är 5 sekunder efter Kajsa...!
Elisabet sa... gunnar: dom kanske åker tillsammans? Det blir spännande det här.
Arvidsjaursupportern sa... Heja Pv! Heja heja heja!
Cecilia N sa...
PV är 5 minuter efter Kajsa i Mångsbodarna. Men ännu (kl 10.48) har inte brorsan kommit dit.
Och täten har passerat Oxberg.
Di är inte kloka di där räseråkarna ...
Bloggblad sa...
Jag kollar faktiskt på Vasaloppet (fast gick inte upp tidigt som maken) det här är roligare än OS. jag hejar förstås på PV.
Elisabet sa... Cecilia: tur att nån håller reda på sekunder och minuter .-)) Vi litar på dig!
gunnar i vaplan sa... Oj då, finns det minuter också..?
Londongirl sa...
Tänk vad kul det skulle varit om de hade plockat in honom för intervju i TV! Då skulle hela PV-fancluben jublat hemma i TV-sofforna. :-))
Elisabet sa... gunnar: hahhaha! Ja, du får nog inte anställning som bisittare i studion ,-))
bettankax sa...HEJA HEJA HEJA PV
Cecilia N sa... Ja han är ju medietränad ...
Mian sa... Heja heja, PV, Kajsa och Tommy!
gunnar i vaplan sa...
Heja PV, nu har dom första kommit i mål.
Jag tar en paus i tittandet och går ut i vårvärmen på flera plusgrader.
Återkommer vi 17.tiden med att kolla in SVT-play som visar alla målgångar hela dagen.
http://svt.se/2.80860/
då jag ska hålla utkik efter PV.s målgång.
Londongirl sa... SÅG du honom! Vad roligt! Såg han trött ut eller? Heja PV! Heja Kajsa! Heja storebrorsan! :-)) Åh vad duktiga de är!!!
Elisabet sa...
Londongirl: bara en tiondels sekund, han skyndade sig förbi reportern som då intervjuade någon och så rusade jag till nätet och kollade, jo, just då hade han noterats!
Om han såg trött ut? Jag såg honom bara kort-kort. Han var nog trött .-)
-B- sa...
Sälen 08:00:00
Smågan 01:24:53 7,4 9239 09:24:53
Mångsbodarna 02:30:33 12,1 9324 10:30:33
Risberg 03:28:11 11,2 9367 11:28:11
Evertsberg 04:41:52 10,3 9392 12:41:52
Supporten har sovet...
- B- sa...
Thomas Göransson
Ljungbypolisens SIF
Lopp: Vasaloppet 2010
Startnummer: 8238
Status: Ute i spåret
Åktid: 06:04:01
Beräknad målgång: 16:51:01
Resultat
Mätpunkt Tid Km/h Placering Klockslag
Sälen 08:00:00
Smågan 01:24:53 7,4 9239 09:24:53
Mångsbodarna 02:30:33 12,1 9324 10:30:33
Risberg 03:28:11 11,2 9367 11:28:11
Evertsberg 04:41:52 10,3 9392 12:41:52
Oxberg 06:04:01 10,7 9371 14:04:01
Elisabet sa...
-B-: aja baja, sova under Vasaloppet, tänk om pv får höra talas om detta .-))
Cecilia N sa...Och nu har Tommy också passerat Evertsberg. Heja
Cecilia N sa... Och Kajan är Tommy i spåren!
Bloggblad sa... Oj, jag får kramp bara av att läsa om fyra timmar i ett skidspår...
Jag gick en timme på skaren i solen - det räckte för mina muskler.
Minsta snedsteg kunde bli ödesdigert därute, jag vet ju att det är minst 80 cm snö under...
gunnar i vaplan sa.. Spännande...Det blir nog målfoto mellan dom två strax för kl 17.00.
Kolla på SVT-play...!
Cecilia N sa... Precis! Bra att du nämnde att beräknade målgångstiden har flyttats till ca TVÅ TIMMAR TIDIGARE än vad som sagts förut, Gunnar.
Alltså, strax före kl 17 kan vi försöka urskilja PV och Kajsa i målfållan.
B- sa... Bare 9 km igjen! Heja ,heja
Annas mamma sa...
Tror allt sånt här är mycket känsligare för en karl, brorsdottern kan nog ta en "förlust" lättare;-) Och han tränar och tränar i alla väder, det är lite allvar bakom ändå.
Elisabet sa...
Annas mamma och alla andra: jag hejar också på honom ,-)
(Men tror att jag får behålla den ... blink-blink).
gunnar i vaplan sa... Grattis PV - de gjorde du bra...! 08.56.00
Cecilia N sa...
Jag tror minsann att jag skymtade dem båda två, men med helskärmsbild så blir det lite pixligt.
Grattis!
Så inväntar vi Tommy och Kajan. Heja båda två! (Tommy ligger en liiten bit före Kajan.)
-
Ja gör en riktigt vacker krans och han har väl nån älsklingsrätt?:-), tycker alla visar tåga som åker nåt dylikt och är väldigt duktiga. Skönt för dig att veta också att han är i mål och fortfarande vid liv:-)
-
- Lisbeth sa...(lisbeth är londongirl ...) Vad roligt! Vilka duktiga skidåkare! Går just nu på båtmässan och var tvungen att kolla hur det gått. :-) //
Hoppas nu att storebror Tommy kommer i mål innan de drar repet! När gör de det förresten? Han passerade ju nyss Eldris så nu är det nästa Mora!
Heja hejaa!!! * sa hon som nyss avverkat några timmar på båtmässan*
-
SKÖNT nu är storebror i mål han med! :-)
GRATTIS till familjen G's alla duktiga skidåkare!
lördag 6 mars 2010
Det måste ju vara nånting ...?
Ungefär så här (klicka på Rickard Olsson-inlägget en bit ner) svarar pensionatsvärden när jag (sekreteraren) frågar vad det är som gör att man - helt frivilligt - utsätter sig för nio mil på skidor?
Förmodligen handlar det om endorfiner?
Snart vankas middag för herrar och damer skidåkare.
Ska vi gissa på ..., pasta?
Och de som inte har lämnat in sina skidor för expertvallning, har idag själva testat dem.
Skidorna, alltså.
"Ja, inte mer än nån kilometer har dom kört ...", säger Vasaloppsåkaren.
Han är en av dem som lejt vallningshjälp.
Ja, det var senaste nytt från landet Dalarna.
Vid tangentbordet: madame Nilsson.
Ungefär så här (klicka på Rickard Olsson-inlägget en bit ner) svarar pensionatsvärden när jag (sekreteraren) frågar vad det är som gör att man - helt frivilligt - utsätter sig för nio mil på skidor?
Förmodligen handlar det om endorfiner?
Snart vankas middag för herrar och damer skidåkare.
Ska vi gissa på ..., pasta?
Och de som inte har lämnat in sina skidor för expertvallning, har idag själva testat dem.
Skidorna, alltså.
"Ja, inte mer än nån kilometer har dom kört ...", säger Vasaloppsåkaren.
Han är en av dem som lejt vallningshjälp.
Ja, det var senaste nytt från landet Dalarna.
Vid tangentbordet: madame Nilsson.
Liten hälsning från herr Vasaloppsåkaren ...
Fast vallningen behöver han inte bry sig om.
Berättat för bloggmadamen som tappert håller ställningarna på pensionatet.
Herr Vasaloppsåkaren låter glad och upprymd när han vid halvtio-tiden på lördagmorgon slår en signal till landet Halland.
Hur har han det?
"Ja, jag har sovit gott .., visserligen har min bror snarkat nåt hemskt, men han gnisslar i alla fall inte tänder (jaså ...?) och det är ju alltid något att glädjas åt ..", säger han.
För övrigt blir det mest till att beta av tiden fram till starten i morgonbitti.
"Vad vi gjorde igårkväll? Tja .., vi tog en lång bastu och sen var vi väl i säng någon gång efter tio ..", säger skidåkaren.
Ååå, så han längtar tills det är dags.
"Jag ska faktiskt ta några bilder härifrån, så ska ni få se hur vi har det .. jag har kameran här .., aj f*n .., inga batterier .., ja, då får jag köpa nya sådana!" fortsätter han.
Ytterligare små intervjuer kommer säkerligen under dagens lopp, hälsar skidåkarens sekreterare, tillika reaktorskötare.
Fredagkväll.
Nu är vi framme i Limedsforsen och installerade på Skiers Inn.
Har hunnit med tre middagar med framför allt pasta.
Vid rasten i Skultorp var det en av våra resenärer som köpte sig två par gamla träskidor från militärt överskottslager.
Men dessa ska han inte åka på, det får bli de nya moderna som vanligt.
Mina skidor är inlämnade för vallning i det stora tältet vid starten och kan hämtas kl 05.00 på söndag morgon.
Det innebär att jag blir lite sen till köandet vid insläppet,men det får man väl överleva
(Alt. skönt att ha något att skylla på om det går dåligt)
Det verkar i alla fall bli bra väder på söndag.
Och tack för alla hälsningar.
Amatören.
Nu är vi framme i Limedsforsen och installerade på Skiers Inn.
Har hunnit med tre middagar med framför allt pasta.
Vid rasten i Skultorp var det en av våra resenärer som köpte sig två par gamla träskidor från militärt överskottslager.
Men dessa ska han inte åka på, det får bli de nya moderna som vanligt.
Mina skidor är inlämnade för vallning i det stora tältet vid starten och kan hämtas kl 05.00 på söndag morgon.
Det innebär att jag blir lite sen till köandet vid insläppet,men det får man väl överleva
(Alt. skönt att ha något att skylla på om det går dåligt)
Det verkar i alla fall bli bra väder på söndag.
Och tack för alla hälsningar.
Amatören.
onsdag 3 mars 2010
Sista kvällen hemma.
I morgon börjar äventyret.
Efter jobbet kör jag direkt över till Ljungby där jag övernattar hos bror och svägerska.
Vi får väl inleda kolhydratuppladdningen med nån liter Vitargo, ett pulver som blandas med vatten och innehåller en massa fina kolhydrater. LCHF kan slänga sig i väggen i detta läge, nu gäller det att samla kolhydrater.
Fredag morgon halv sju lämnar bussen med 30-40 förväntansfulla småländska vasalöpare Ljungby. Utanför Värnamo plockar vi upp Olle med son (söner?.) Olle kallas sedan debuten för 5 år sedan för Raul Olle efter den kände estniske skidåkaren.
Stämningen brukar vara hög under bussresan uppåt.
Under resan brukar jag kolla blodtryck och puls hos en del av deltagarna, bara för att se att de är fit for fight.
Efter pastabrunch i Skultorp drar vi vidare till Filipstad och lite mer inköp.
Nästa stopp blir i Malung med mer mat på Restaurang Flottaren.
Sedan blir det tältet vid startplatsen, där kommersen är stor. Nya vallasorter, en del lämnar in skidor för vallning, ja det är ingen hejd på vad man kan bli sugen att köpa i detta läge.
Söderut igen för att ta oss till Skiers Inn ett par mil söder om Sälen.
Där tillbringas fredagskvällen i lugn och ro, men man känner hur spänningen ökar.
Lördagen, efter frukost blir det en tur med bussen upp till spåret, en halvmil från Smågan. Där ska de mest entusiastiska testa om de fått på det rätta glidet.
Vi som inte har lika bråttom tar det lite mer lugnt men det brukar kännas bra att bara få röra sig lite.
Hem igen, självklart via tältet vid starten, där många köper de senaste panikvallorna.
Nu börjar det verkligen kännas, på kvällen kollar vi väderprognoserna och väljer den slutliga vallan för loppet.
Vill inte sömnen komma, kan man ägna sig åt bokläsning.
Det svåra är att somna till natten, nu surrar hela magen av fjärilar och man är MÄTT.
Längtar efter att komma iväg.
På söndagen brukar det purras vid tretiden, det ska hinnas med frukost, toabesök och sedan sitta i bussen färdigklädd strax före fem.
En kvart senare börjar vi köa för att få en bra plats i täten av respektive led.
Prick kl 06.00 öppnas grindarna och man springer in och ställer upp sina skidor där man tror att det ska flyta på bäst detta år.
Tillbaka till bussen och en timmes avkoppling, kanske t o m lite sömn.
Halv åtta ut igen, lämna ombytesväskan i rätt långtradare, leta upp rätt fålla och sina skidor. Delta i Friskis o Svettis uppvärmning.
Tio i åtta börjar man så smått plocka av överdragskläder och packa i en påse som sedan kastas utanför startfållan. På med skidorna.
Pang! Nu är det dags.
Mora nästa.
Amatören.
onsdag 24 februari 2010
Elva dagar kvar till målgång
hoppas jag i alla fall.
Träningen går bra. Igår blev det inte så långt som jag tänkt.
Startade upp med att skapa ett nytt spår igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte.
Första varvet var rejält tungt men ändå betydligt snabbare än första gången jag spårade för några veckor sedan. Det blev längre nu eftersom jag kunde korsa en oplogad väg och gå ut på ett annat fält också.
Men det gick fortare att ploga första varvet ändå, förmodligen börjar väl kroppen bli starkare i snön.
På det fjärde varvet fick jag bryta, solen värmde så mycket att det bara frös fast en massa snö under skidorna.
Hem för att valla om var tanken men det blev en lång promenad i stället.
Sedan kom en granne från stan för att se till sin sommarstuga så då erbjöd jag mig att skotta in dem till huset. De tackade artigt nej, men jag sa att det gör jag ändå, och så blev det också.
Vid femtiden höll solen på att tappa stinget och det var minusgrader igen. Då tog jag tre varv till, så det blev nog 16-17 km i alla fall.
Idag drog jag ut i spåret vid elvatiden och körde tio varv, cirka 27 km tror jag. Det går allt bättre, och jag tror nog att det ska lösa sig i år igen.
Vänta bara till jag får rejäl glidvalla och bra spår och någon trevlig rygg att ta häng på. Då ska här bli åka av.
Amatören
Träningen går bra. Igår blev det inte så långt som jag tänkt.
Startade upp med att skapa ett nytt spår igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte.
Första varvet var rejält tungt men ändå betydligt snabbare än första gången jag spårade för några veckor sedan. Det blev längre nu eftersom jag kunde korsa en oplogad väg och gå ut på ett annat fält också.
Men det gick fortare att ploga första varvet ändå, förmodligen börjar väl kroppen bli starkare i snön.
På det fjärde varvet fick jag bryta, solen värmde så mycket att det bara frös fast en massa snö under skidorna.
Hem för att valla om var tanken men det blev en lång promenad i stället.
Sedan kom en granne från stan för att se till sin sommarstuga så då erbjöd jag mig att skotta in dem till huset. De tackade artigt nej, men jag sa att det gör jag ändå, och så blev det också.
Vid femtiden höll solen på att tappa stinget och det var minusgrader igen. Då tog jag tre varv till, så det blev nog 16-17 km i alla fall.
Idag drog jag ut i spåret vid elvatiden och körde tio varv, cirka 27 km tror jag. Det går allt bättre, och jag tror nog att det ska lösa sig i år igen.
Vänta bara till jag får rejäl glidvalla och bra spår och någon trevlig rygg att ta häng på. Då ska här bli åka av.
Amatören
torsdag 18 februari 2010
Onsdagspasset
blev bara fem varv på lilla slingan. Första tungt med nysnö i spåret och sprayfäste för långt fram på skidorna. Men efterhand kommer tempot och det känns allt bättre, kroppen svarar mer och mer.
I kväll blir det inget men jag hoppas på ett pass i Ljungby på fredag kväll. Kanske t o m kan lura ut brodern som annars mest kör mental träning.
Sjutton dagar kvar till start.
Amatören
I kväll blir det inget men jag hoppas på ett pass i Ljungby på fredag kväll. Kanske t o m kan lura ut brodern som annars mest kör mental träning.
Sjutton dagar kvar till start.
Amatören
tisdag 16 februari 2010
Tempot stegras
Gårdagens träningspass med fem varv på min lilla slinga gick riktigt bra.
Uppladdningen med en semla och två koppar kaffe kanske inte är optimal, men bra....
Jag känner att kroppen börjar orka lite bättre och tempot stiger trots dessa dåliga spår med inget glid på skidorna.
Och i Vasaloppet är det onekligen så, att efter den första backen vid starten är det en hel del fina sträckor där tempot kan bli ganska högt trots minimal ansträngning.
För att inte tala om alla härliga utförslöpor där farten stiger mot 30 km/h eller ibland mer. Och man får vila, vilket är mycket skönt.
Nu ser jag att tiderna börjar peka mot en sluttid under 9 timmar. De sista veckorna blir viktiga, bara att hoppas på att kylan håller i sig så att spåren finns kvar.
Det ska nog bli bra det här, det gäller bara att hålla sig frisk.
Amatören
Uppladdningen med en semla och två koppar kaffe kanske inte är optimal, men bra....
Jag känner att kroppen börjar orka lite bättre och tempot stiger trots dessa dåliga spår med inget glid på skidorna.
Och i Vasaloppet är det onekligen så, att efter den första backen vid starten är det en hel del fina sträckor där tempot kan bli ganska högt trots minimal ansträngning.
För att inte tala om alla härliga utförslöpor där farten stiger mot 30 km/h eller ibland mer. Och man får vila, vilket är mycket skönt.
Nu ser jag att tiderna börjar peka mot en sluttid under 9 timmar. De sista veckorna blir viktiga, bara att hoppas på att kylan håller i sig så att spåren finns kvar.
Det ska nog bli bra det här, det gäller bara att hålla sig frisk.
Amatören
söndag 14 februari 2010
Härlig träningshelg avslutad
Så här brukar det minsann inte se ut i Halland. Här brukar det vara gråväder och dimma, gärna blandat med regn eller möjligtvis snöblandat dito.
Men nu har snön legat i snart två månader och för en glad vasaloppsamatör innebär det ju guld.
Jag har ställt in den traditionella resan till Sälen och Gubbmyren och kommer nu att använda de tre sista veckorna till intensifierad träning på hemmaplan. Här ser ni spåret från hemmet till slingan ute på de vanligtvis snöfria åkrarna, där det nu ligger cirka tre decimeter snö.
Spåret som jag gjort har en tendens till att snabbt fyllas med snö om det bara kommer det allra minsta nytt från ovan, lite vind och sedan är det knappt man ser gårdagens spår.
Men efter ett varv så är det bara att blåsa på. Tyvärr är nu allt glid på skidorna borta så de få meters höjdskillnad som finns och skulle kunna ge lite utförslöpa ger ingen vila. Det är bara att staka på även neråt. Tiderna per varv skrämmer nog ingen. Framför allt inte brorsdottern Kajsa, som nu seedat upp sig till samma startled som jag.
Jag får väl försöka att träna så att jag kan slå henne. Fast å andra sidan ska väl en vältränad tjugoårig kvinna spöa en 55-åring, en 55-åring som dessutom har dåligt hjärta.
Fast tävlingsmänniskan inom mig har nog ändå antagit utmaningen
Men nu har snön legat i snart två månader och för en glad vasaloppsamatör innebär det ju guld.
Jag har ställt in den traditionella resan till Sälen och Gubbmyren och kommer nu att använda de tre sista veckorna till intensifierad träning på hemmaplan. Här ser ni spåret från hemmet till slingan ute på de vanligtvis snöfria åkrarna, där det nu ligger cirka tre decimeter snö.
Spåret som jag gjort har en tendens till att snabbt fyllas med snö om det bara kommer det allra minsta nytt från ovan, lite vind och sedan är det knappt man ser gårdagens spår.
Men efter ett varv så är det bara att blåsa på. Tyvärr är nu allt glid på skidorna borta så de få meters höjdskillnad som finns och skulle kunna ge lite utförslöpa ger ingen vila. Det är bara att staka på även neråt. Tiderna per varv skrämmer nog ingen. Framför allt inte brorsdottern Kajsa, som nu seedat upp sig till samma startled som jag.
Jag får väl försöka att träna så att jag kan slå henne. Fast å andra sidan ska väl en vältränad tjugoårig kvinna spöa en 55-åring, en 55-åring som dessutom har dåligt hjärta.
Fast tävlingsmänniskan inom mig har nog ändå antagit utmaningen
Lördagsnöje mellan arbetspassen
Dagen startade med bilresa till Ljungby för att hämta ett lass ved.
Sedan kunde jag äntligen snöra på mig pjäxorna och ge mig ut på ett pass. Det blev i alla fall 7 varv på min slinga, drygt 16 km skulle jag tro efter uppmätning på eniros karta.
Tyvärr hade det snöat lite (vilket i och för sig är bra) och spåren var igenblåsta det mesta.
Det innebar att varvtiderna startade på 17.30 men krympte för att på varv 7 ligga på 14.25
Nu är det söndag och vi ska göra klart i hallen, sedan blir det ett nytt pass.
Hoppas på lite fler varv idag.
Ett problem är att jag inte har lagt på något glid på skidorna sedan slutet av februari förra året, men det är säkert bra träning att köra med tröga skidor.
Tänk vad det ska gå lätt om tre veckor.
Vid denna tiden bör jag vara på ingång mot blåbärssoppan i Evertsberg.
Oj vad jag längtar dit.
Sedan kunde jag äntligen snöra på mig pjäxorna och ge mig ut på ett pass. Det blev i alla fall 7 varv på min slinga, drygt 16 km skulle jag tro efter uppmätning på eniros karta.
Tyvärr hade det snöat lite (vilket i och för sig är bra) och spåren var igenblåsta det mesta.
Det innebar att varvtiderna startade på 17.30 men krympte för att på varv 7 ligga på 14.25
Nu är det söndag och vi ska göra klart i hallen, sedan blir det ett nytt pass.
Hoppas på lite fler varv idag.
Ett problem är att jag inte har lagt på något glid på skidorna sedan slutet av februari förra året, men det är säkert bra träning att köra med tröga skidor.
Tänk vad det ska gå lätt om tre veckor.
Vid denna tiden bör jag vara på ingång mot blåbärssoppan i Evertsberg.
Oj vad jag längtar dit.
onsdag 10 februari 2010
Nedräkningen har börjat
Mindre än fyra veckor kvar tills startskottet går för oss 15 000 lyckliga som fått tag på biljetter.
Ni ska veta att det är en väldigt speciell känsla när man stiger ur bussen strax efter 05.00 söndagen den 7 mars.
Snabbt fram med fodralet med skidor och stavar och full fart mot den ingång som är aktuell.
I mitt fall nummer 8. Startnummer 8238 ska nämligen in där.
Kö fram till 06.00 när insläppet sker. Det piper hej vilt när alla registreras med det lilla startchippet runt ena vristen.
Leta upp ett bra spår. Ska man gå till vänster eller höger. Jag tror att jag ska testa längst till höger i år. Spåret i backen är ju breddat så det blir nog inte lika trångt som de första åren.
När skidorna är på plats, hängande i kors med stavarna, gäller det att memorera var de finns för när man kommer tillbaka 1½ timme senare ser det inte lika dant ut längre.
Då är det fullt med människor och skidor, då gäller det att hitta rätt.
Här hemma har mitt lilla spår använts både i kväll och i måndags. Inga långa sträckor men det funkar.
Till helgen hoppas jag på flera mil men vi får väl se. Helst både lördag och söndag.
Som sagt, nedräkningen har börjat och adrenalinet börjar pumpa.
Må gott
Ni ska veta att det är en väldigt speciell känsla när man stiger ur bussen strax efter 05.00 söndagen den 7 mars.
Snabbt fram med fodralet med skidor och stavar och full fart mot den ingång som är aktuell.
I mitt fall nummer 8. Startnummer 8238 ska nämligen in där.
Kö fram till 06.00 när insläppet sker. Det piper hej vilt när alla registreras med det lilla startchippet runt ena vristen.
Leta upp ett bra spår. Ska man gå till vänster eller höger. Jag tror att jag ska testa längst till höger i år. Spåret i backen är ju breddat så det blir nog inte lika trångt som de första åren.
När skidorna är på plats, hängande i kors med stavarna, gäller det att memorera var de finns för när man kommer tillbaka 1½ timme senare ser det inte lika dant ut längre.
Då är det fullt med människor och skidor, då gäller det att hitta rätt.
Här hemma har mitt lilla spår använts både i kväll och i måndags. Inga långa sträckor men det funkar.
Till helgen hoppas jag på flera mil men vi får väl se. Helst både lördag och söndag.
Som sagt, nedräkningen har börjat och adrenalinet börjar pumpa.
Må gott
söndag 31 januari 2010
I spåret igen och sedan På Spåret
Förra söndagen skulle den återupptagna träningen fortsätta men en våldsamt ömmande högerfot satte stopp för alla sådan försök.
Det har i stället blivit träning i form av djupsnöpulsande till bussen, snöskottning och vedbärande i knädjup snö. Jag tror nog att det också är bra träning.
Men idag, efter att ha skottat av en del av altantaket, så var det dags igen.
Ut på fälten lite norr om huset och spåra en egen slinga på drygt 2 km. Sedan två varv till på slingan, spåret blir bättre och bättre men första varvet var slitsamt.
Allt vad vallning heter var tämligen meningslöst de första två varven men sedan kunde man faktiskt få till lite skidåkning på en del ställen.
Så nästa pass får det bli en rejäl vallning.
Men nu blir det Tysklandsresa över helgen. Trevligt.
lördag 30 januari 2010
Äntligen snöträning på hemmaplan
Visst är det väl konstigt.
Här har vi äntligen en riktig vinter och sällan har jag väl tränat så dåligt som de senaste tre veckorna.
Det har inte gått att cykla till jobbet, det har inte gått att åka rullskidor.
Snön har liksom inte riktigt räckt på åkrarna omkring.
Att ta bilen flera mil för att åka på golfbanorna omkring har varit möjligt men knappast miljövänligt.
Men nu, efter mer snö i veckan, nu var det dags.
Så idag, efter målning av hall, tog jag fram utrustningen och åkte till en åker några hundra meter bort.
Mycket skare som ibland bar och ibland brast. Försökte trycka sönder den så att spår skulle uppstå, vilket delvis funkade.
Fyra varv på den lilla slingan på drygt två kilometer blev det. Men gud så skönt, och vilket underbart väder. Nu kan det bara bli bättre.
tisdag 5 januari 2010
Pass två
blev kortare, bara knappt femton km.
Tänk att en blånagel på en lilltå kan orsaka så mycket problem.
Var det inte så att Tomas Magnusson, någon gång på 70-talet besvärades av en ömmande stortå.
Men han vann medaljer ändå så det är bara att bita i det sura äpplet. Ja tån kan man ju inte bita i för dit ner når inte munnen, benen är nämligen stela som pinnar.
Men annars tycker jag nog att träningslägret fungerar bra, just nu har vi avnjutit en underbar räkgratäng till middag. Med gott rött vin till, precis som det ska vara på träningsläger.
Så med sex mil i benen kan man nog sova gott i natt, natten som gick var inte bra men det berodde på sent intaget kaffe.
Amatören
Tänk att en blånagel på en lilltå kan orsaka så mycket problem.
Var det inte så att Tomas Magnusson, någon gång på 70-talet besvärades av en ömmande stortå.
Men han vann medaljer ändå så det är bara att bita i det sura äpplet. Ja tån kan man ju inte bita i för dit ner når inte munnen, benen är nämligen stela som pinnar.
Men annars tycker jag nog att träningslägret fungerar bra, just nu har vi avnjutit en underbar räkgratäng till middag. Med gott rött vin till, precis som det ska vara på träningsläger.
Så med sex mil i benen kan man nog sova gott i natt, natten som gick var inte bra men det berodde på sent intaget kaffe.
Amatören
Träningsläger, dag 2
Kallt. Minus 14 vid starten kl 09.00.
Första varvet håller vallan bra men andra varvet är det mesta bortslitet. Kanske borde man lägga på en ny grundvalla, det är ju inte gjort sedan vasaloppet i våras.
Det blev bara 24 km, får nog köra en straffrunda i em också.
Men kroppen svarar bra, influensan är borta och det känns bra.
Andra varvet ringde brodern och berättade att det finns plats i en trysilresa v 8, fyra till fem dagars skidåkning. Boende för 20 pers till ett billigt pris. Anmälde omedelbart intresse.
Det ska nog bli bra till den 7 mars, det här.
Och så härligt det är att åka på snö, fast spåren långt ifrån är perfekta.
Amatören
måndag 4 januari 2010
Äntligen...PÅ SNÖ
Så var det då dags.
Efter en månad utan riktig träning, mor som gick bort, influensa och jul-nyårsfirande, så blev det äntligen dags.
I spåren vid Runby skola i Upplands Väsby gjordes årets snöpremiär. Inte perfekt vallat, inte perfekta spår men oj, så härligt. Skidorna har legat i fodralet sedan den 1 mars förra året men nu fick de luftas.
Och nya pjäxor (skidskor) hade jag också.
Det blev inte så långt som jag tänkt mig men två mil får väl duga efter den sega decembermånaden. Nu kan det nog bara bli bättre, i morgon är det dags igen.
Ack så härligt.
Efter en månad utan riktig träning, mor som gick bort, influensa och jul-nyårsfirande, så blev det äntligen dags.
I spåren vid Runby skola i Upplands Väsby gjordes årets snöpremiär. Inte perfekt vallat, inte perfekta spår men oj, så härligt. Skidorna har legat i fodralet sedan den 1 mars förra året men nu fick de luftas.
Och nya pjäxor (skidskor) hade jag också.
Det blev inte så långt som jag tänkt mig men två mil får väl duga efter den sega decembermånaden. Nu kan det nog bara bli bättre, i morgon är det dags igen.
Ack så härligt.
lördag 21 november 2009
Intervallträningen
kom igång idag, misann.
Och Bettankax kan vara lugn, det blev ingen hemåkning i onsdags, i regn och storm.
Det blev bil till Hässleholm i samma skitväder i stället. Och det var minsann inte det lättaste.
Men idag, vänner, har jag kört ett av mina favoritpass.
Här hemma finns en rejäl backe, en dryg km iväg från hemmet.
Dålig asfalt med mycket hål men den är så bra för det går rakt upp i över 400 meter.
Så dit stakar man iväg på drygt fem minuter, sedan bär det upp åtta gånger. För första gången testade jag att plogbromsa mig ner alla åtta gångerna.
Då gäller det misann att hålla tungan rätt i mun, och stavarna beredda på fall, ögonen fixerade vid den slingriga vägen längre ned om man skulle få möte med en bil.
För det vore inte roligt.
Kan man få stopp och stå still så är ju det bra, annars är det bara att braka ut i terrängen och hoppas på det bästa.
Idag klarade det sig med ett möte och det var på rätt plats, så jag kunde stanna och vänta in bilen.
Uppåt är det ju inga problem att mötas, det blev ett sådant möte också.
I alla fall gick det bra och denna träning är tänkt att ge styrka när man kommer till de s k Lundbäcksbackarna, ni vet där Sven-Åke gjorde sitt berömda ryck 1981.
Jag minns med fasa dessa backar första gången jag åkte, då hade man kämpat i ett antal mil (fem till sex kanske) och så dyker det upp backar som kändes oändliga.
Året efter, när jag plågat mig i backen upp till "Guds gröna ängar", ja då märkta jag dem knappt.
Men så gick det också femton sekunder snabbare andra året.
Där ser man vad lite målmedveten träning kan göra.
Och Bettankax kan vara lugn, det blev ingen hemåkning i onsdags, i regn och storm.
Det blev bil till Hässleholm i samma skitväder i stället. Och det var minsann inte det lättaste.
Men idag, vänner, har jag kört ett av mina favoritpass.
Här hemma finns en rejäl backe, en dryg km iväg från hemmet.
Dålig asfalt med mycket hål men den är så bra för det går rakt upp i över 400 meter.
Så dit stakar man iväg på drygt fem minuter, sedan bär det upp åtta gånger. För första gången testade jag att plogbromsa mig ner alla åtta gångerna.
Då gäller det misann att hålla tungan rätt i mun, och stavarna beredda på fall, ögonen fixerade vid den slingriga vägen längre ned om man skulle få möte med en bil.
För det vore inte roligt.
Kan man få stopp och stå still så är ju det bra, annars är det bara att braka ut i terrängen och hoppas på det bästa.
Idag klarade det sig med ett möte och det var på rätt plats, så jag kunde stanna och vänta in bilen.
Uppåt är det ju inga problem att mötas, det blev ett sådant möte också.
I alla fall gick det bra och denna träning är tänkt att ge styrka när man kommer till de s k Lundbäcksbackarna, ni vet där Sven-Åke gjorde sitt berömda ryck 1981.
Jag minns med fasa dessa backar första gången jag åkte, då hade man kämpat i ett antal mil (fem till sex kanske) och så dyker det upp backar som kändes oändliga.
Året efter, när jag plågat mig i backen upp till "Guds gröna ängar", ja då märkta jag dem knappt.
Men så gick det också femton sekunder snabbare andra året.
Där ser man vad lite målmedveten träning kan göra.
onsdag 18 november 2009
Jag är en mes
mellan varven.
Idag skulle det blivit de vanliga 2 * 18,7 km till jobbet t o r men ösregn och 10-15 m/s motvind gjorde att jag avstod.
Hade faktiskt på mig utrustningen, skidorna nyoljade, men regnet bara ökade under bilturen ner till Haverdal, där jag ska parkera.
Så jag avstod alltså.
Förde en inre dialog (eller är det en monolog då?) med mig själv om att jag kan ju då köra till Hässleholm för sjukbesök i kväll.
Det sprack, då den sjuke via telefon meddelade att hon inte ville ha besök i kväll.
Nu går tanken till att kanske skida hela vägen hem i kväll. Visserligen mörkt sista 8 km men jag har både fram och baklyse idag.
Man lär sig av misstagen från förra veckan.
Dessutom finns reflexvästen, så jag borde synas och den tiden är det inte så mycket trafik.
Vinden borde då vara med och kanske har regnet upphört.
Jaja, vi får helt enkelt avvakta och se.
Nu vräker i alla fall regnet mot rutan här på jobbet, där jag sitter en timme för tidigt.
Idag skulle det blivit de vanliga 2 * 18,7 km till jobbet t o r men ösregn och 10-15 m/s motvind gjorde att jag avstod.
Hade faktiskt på mig utrustningen, skidorna nyoljade, men regnet bara ökade under bilturen ner till Haverdal, där jag ska parkera.
Så jag avstod alltså.
Förde en inre dialog (eller är det en monolog då?) med mig själv om att jag kan ju då köra till Hässleholm för sjukbesök i kväll.
Det sprack, då den sjuke via telefon meddelade att hon inte ville ha besök i kväll.
Nu går tanken till att kanske skida hela vägen hem i kväll. Visserligen mörkt sista 8 km men jag har både fram och baklyse idag.
Man lär sig av misstagen från förra veckan.
Dessutom finns reflexvästen, så jag borde synas och den tiden är det inte så mycket trafik.
Vinden borde då vara med och kanske har regnet upphört.
Jaja, vi får helt enkelt avvakta och se.
Nu vräker i alla fall regnet mot rutan här på jobbet, där jag sitter en timme för tidigt.
lördag 14 november 2009
Härlig tur till Kåseberga igen
Lördag fm och jag struntar i Eldeman och Melodikrysset.
Rullskidorna på, en halv liter vatten och iväg. Hjälm på huvudet så klart.
Österut, som de gamla vikingarna.
Passerar infart 1 till 8, d v s där sommargästerna parkerar för att komma ner till stranden.
Om nu jag förstått saken rätt efter mina nästan två år på besök i Ystad.
Förbi bilaffären i Nybrostrand, mellantid 29.15.
Under stora vägen och ut på den nya fina cykelvägen som snart svänger ner mot Kåseberga.
Funderar lite på att korta av rundan när ryggen strålar till med lite smärta.
Men det försvinner efter någon minut och jag beslutar att fortsätta hela rundan till hamnen i Kåseberga.
Ja, ni kan tro att man hinner tänka många tankar när man ligger så där på cykel och bilvägar under 2 timmar och tre kvart.
Fyra km innan Kåseberga tar cykelvägen slut och det blir till att ligga på landsvägen; inte alldeles trevligt men vad gör man.
Vänder nere i hamnen efter 1.27.15.
Där ligger några ute med små kajaker och paddlar i de kraftiga dyningsvågorna närmast stranden, jag skulle ju tagit med kameran men den ligger kvar i Stensjö.
Det gäller att ha rätt saker vid rätt plats och tillfälle, något som inte alltid är min starka sida.
Hemåt, nu med härlig medvind och det går faktiskt 10 minuter snabbare.
Underbart att bara dubbelstaka och känna hur farten ökar och man blir inte ens andfådd.
Hemma efter 2.44.30 och min plan på minst 10 mil i månaden sedan augusti håller alldeles utmärkt. Förhoppningsvis ska det bli lite mer under dec och jan.
Mindre än fyra månader kvar till starten.
Ja man kan ha olika nedräkningar. Faktiskt.
Rullskidorna på, en halv liter vatten och iväg. Hjälm på huvudet så klart.
Österut, som de gamla vikingarna.
Passerar infart 1 till 8, d v s där sommargästerna parkerar för att komma ner till stranden.
Om nu jag förstått saken rätt efter mina nästan två år på besök i Ystad.
Förbi bilaffären i Nybrostrand, mellantid 29.15.
Under stora vägen och ut på den nya fina cykelvägen som snart svänger ner mot Kåseberga.
Funderar lite på att korta av rundan när ryggen strålar till med lite smärta.
Men det försvinner efter någon minut och jag beslutar att fortsätta hela rundan till hamnen i Kåseberga.
Ja, ni kan tro att man hinner tänka många tankar när man ligger så där på cykel och bilvägar under 2 timmar och tre kvart.
Fyra km innan Kåseberga tar cykelvägen slut och det blir till att ligga på landsvägen; inte alldeles trevligt men vad gör man.
Vänder nere i hamnen efter 1.27.15.
Där ligger några ute med små kajaker och paddlar i de kraftiga dyningsvågorna närmast stranden, jag skulle ju tagit med kameran men den ligger kvar i Stensjö.
Det gäller att ha rätt saker vid rätt plats och tillfälle, något som inte alltid är min starka sida.
Hemåt, nu med härlig medvind och det går faktiskt 10 minuter snabbare.
Underbart att bara dubbelstaka och känna hur farten ökar och man blir inte ens andfådd.
Hemma efter 2.44.30 och min plan på minst 10 mil i månaden sedan augusti håller alldeles utmärkt. Förhoppningsvis ska det bli lite mer under dec och jan.
Mindre än fyra månader kvar till starten.
Ja man kan ha olika nedräkningar. Faktiskt.
onsdag 11 november 2009
Flexibilitet är A och O i livet.
Härlig tur på hemvägen, lite medvind.
Det mörknar så jag tar en något kortare väg, cirka 17,3 km. Inget regn så det känns skönt.
En knapp km kvar till platsen där bilen står parkerad så börjar tankarna gå till bilnycklarna.
Känner med handen mot jackfickan.
Nähä, inte där?
Kör i alla fall fram till bilen, stoppar klockan och börjar leta på allvar. Samtidigt börjar insikten växa sig fast, de ligger i regnjackans ficka. På jobbet.
17,3 km härifrån.
Jaha minsann, intressant läge. Vilka alternativ finns nu.
a) skida tillbaka till jobbet, hämta nycklarna och sedan skida ut igen. Inte riktigt lockande, och rejält mörkt ute är det nu.
b) åka rullskidor hem på landsvägen. Inte kul, saknar lyse framåt.
c) morbror Gösta bor ju i Haverdal, drygt 2 km härifrån. Låna hans bil och köra hem eller till stan för att hämta nycklarna.
Vilket tror ni jag valde?
Rätt, det blev Gösta. Skidar dit på drygt 10 minuter, men ingen hemma.
Jaha, då står vi där igen. Vad göra?
Alternativ:
a) Vänta tills de kommer hem. De kanske inte kommer förrän i morgon
b) promenera hem, cirka 10 km. Inget kul att gå med dessa pjäxorna men det är genomförbart. Skulle ta cirka två timmar så det är OK
c) leta upp en cykel i deras förråd. Låter mest spännande så det tar vi.
Förrådet är som tur är olåst och jag hittar en damcykel med framlyse där batteriet är svagt men ändå flämtar iväg en lite ljusstråle i nödlägen, d v s när jag får möte på landsvägen.
Så jag parkerar mina skidor och stavar på Gösta och Sonjas veranda, lånar en cykel och tar mig hem.
Men jag har ju ingen nyckel till huset, den ligger nämligen i regnjackan på jobbet.
Då är frågan om reservnyckeln ligger där den ska.
Det gör den inte, jag kan se den framför mig där den ligger och hånler i nyckelskåpet.
Två alternativ.
a) har jag tur är pannrumsdörren olåst
b) fönstret till matkällaren brukar vara stängt men inte låst, just för sådana här tillfällen.
Nu blev det pannrummet, det var en skön känsla när jag tryckte ner handtaget och dörren gick upp.
Hemma.
Efter 19,6 km på skidor och 10 km på cykel.
Och bilen står i Haverdal och väntar på husse. Det får alltså bli cykel i morgon. Hoppas att det inte regnar för jag har ju regnkläderna på, just det. Jobbet
Så kan det alltså bli med en enkel träningstur på rullskidorna.
Det mörknar så jag tar en något kortare väg, cirka 17,3 km. Inget regn så det känns skönt.
En knapp km kvar till platsen där bilen står parkerad så börjar tankarna gå till bilnycklarna.
Känner med handen mot jackfickan.
Nähä, inte där?
Kör i alla fall fram till bilen, stoppar klockan och börjar leta på allvar. Samtidigt börjar insikten växa sig fast, de ligger i regnjackans ficka. På jobbet.
17,3 km härifrån.
Jaha minsann, intressant läge. Vilka alternativ finns nu.
a) skida tillbaka till jobbet, hämta nycklarna och sedan skida ut igen. Inte riktigt lockande, och rejält mörkt ute är det nu.
b) åka rullskidor hem på landsvägen. Inte kul, saknar lyse framåt.
c) morbror Gösta bor ju i Haverdal, drygt 2 km härifrån. Låna hans bil och köra hem eller till stan för att hämta nycklarna.
Vilket tror ni jag valde?
Rätt, det blev Gösta. Skidar dit på drygt 10 minuter, men ingen hemma.
Jaha, då står vi där igen. Vad göra?
Alternativ:
a) Vänta tills de kommer hem. De kanske inte kommer förrän i morgon
b) promenera hem, cirka 10 km. Inget kul att gå med dessa pjäxorna men det är genomförbart. Skulle ta cirka två timmar så det är OK
c) leta upp en cykel i deras förråd. Låter mest spännande så det tar vi.
Förrådet är som tur är olåst och jag hittar en damcykel med framlyse där batteriet är svagt men ändå flämtar iväg en lite ljusstråle i nödlägen, d v s när jag får möte på landsvägen.
Så jag parkerar mina skidor och stavar på Gösta och Sonjas veranda, lånar en cykel och tar mig hem.
Men jag har ju ingen nyckel till huset, den ligger nämligen i regnjackan på jobbet.
Då är frågan om reservnyckeln ligger där den ska.
Det gör den inte, jag kan se den framför mig där den ligger och hånler i nyckelskåpet.
Två alternativ.
a) har jag tur är pannrumsdörren olåst
b) fönstret till matkällaren brukar vara stängt men inte låst, just för sådana här tillfällen.
Nu blev det pannrummet, det var en skön känsla när jag tryckte ner handtaget och dörren gick upp.
Hemma.
Efter 19,6 km på skidor och 10 km på cykel.
Och bilen står i Haverdal och väntar på husse. Det får alltså bli cykel i morgon. Hoppas att det inte regnar för jag har ju regnkläderna på, just det. Jobbet
Så kan det alltså bli med en enkel träningstur på rullskidorna.
Oj så motigt det känns idag
Snålblåst från fel håll.
Duggregn med inslag (tyckte jag när jag hämtade in lite ved) av snö.
Fast å andra sidan får jag medvind hem.
Och motvind ger ju bättre träning.
Så det är väl bara att dra på sig träningskläder och avsluta med regnstället. Det finns ju inget dåligt väder....
Så är det i Halland denna härliga onsdagsmorgon i november.
Duggregn med inslag (tyckte jag när jag hämtade in lite ved) av snö.
Fast å andra sidan får jag medvind hem.
Och motvind ger ju bättre träning.
Så det är väl bara att dra på sig träningskläder och avsluta med regnstället. Det finns ju inget dåligt väder....
Så är det i Halland denna härliga onsdagsmorgon i november.
tisdag 10 november 2009
Vad har hänt
Ja sedan sist har det inte hänt något alls på rullskidorna. Förra veckan blev det bra femton mil på cykeln. Onsdagen som egentligen är dag för rullskidor förde med sig ett så trist väder att jag tog bilen till jobbet, med cykeln där bak och sedan cyklade hem.
Och helgen har ägnats åt helt annat än skidåkning men det kan man läsa om på annan blog, nämligen
www.cikoriatva.blogspot.com
Nu är tankarna oftast i Småland, kan jag lova. Man plockar takpannor, renoverar takstolar och lägger på ny råspont, papp och pannor i en rasande fart.
Gräver ledningar för vatten och avlopp, gjuter nya golv och reser väggar och tak. I tanken.
Om två veckor ska det vara klart. Ja eventuellt köp alltså.
Idag ska jag ringa mäklaren.
Vem kan tänka på rullskidor i dessa omvälvande tider, det är ju nästan som när muren föll.
Inget blev sig likt efteråt.
Men i morgon är det tänkt att skidorna ska användas fram och tillbaka till jobbet, så cirka 4 mil ska det väl orkas med.
Men nu är det precis att man hinner hem innan det mörknar, november är lite trist på så vis.
Och till helgen ska det nog kunna bli Kåseberga t o r igen, det var en fin tur på 36 km. Vackra vyer och nästan bara cykelbana.
Så är läget inför 7 mars 2010.
Och helgen har ägnats åt helt annat än skidåkning men det kan man läsa om på annan blog, nämligen
www.cikoriatva.blogspot.com
Nu är tankarna oftast i Småland, kan jag lova. Man plockar takpannor, renoverar takstolar och lägger på ny råspont, papp och pannor i en rasande fart.
Gräver ledningar för vatten och avlopp, gjuter nya golv och reser väggar och tak. I tanken.
Om två veckor ska det vara klart. Ja eventuellt köp alltså.
Idag ska jag ringa mäklaren.
Vem kan tänka på rullskidor i dessa omvälvande tider, det är ju nästan som när muren föll.
Inget blev sig likt efteråt.
Men i morgon är det tänkt att skidorna ska användas fram och tillbaka till jobbet, så cirka 4 mil ska det väl orkas med.
Men nu är det precis att man hinner hem innan det mörknar, november är lite trist på så vis.
Och till helgen ska det nog kunna bli Kåseberga t o r igen, det var en fin tur på 36 km. Vackra vyer och nästan bara cykelbana.
Så är läget inför 7 mars 2010.
torsdag 29 oktober 2009
Ni trodde kanske att jag lagt ner verksamheten...
men icke.
Helgen som gick var vilohelg, vi hade ju fint besök från Trelleborg. Dessutom var det regn nästan hela helgen.
Men måndag och tisdag denna vecka blev det cykel både till o från jobbet.
Ja det var väl mera hem från körsången, cykeltur i månsken är inte att förakta.
Vilodag igår men så.....
Idag mina vänner:
Ystad-Kåseberga tur och retur, cirka 35 km. 2.44.22.
Riktigt skön tur i härligt solsken och 5-8 grader varmt. Längsta turen i år och inte speciellt trött, däremot tog halvlitern med vatten slut så gommen var helt torr när jag landade här på Regementsgatan igen.
Tyvärr tror jag inte att jag kom med på filmen som spelas i här på gatan, annars kunde det ju varit ett pittoreskt inslag i den skånska miljön.
Men jag körde faktiskt förbi en äldre herre på rullskidor när jag var på väg hem. Kanske var det en sådan där vasaloppsåkare med mer än 25 lopp (eller är det trettio) som brukar starta i ett tidigare led. En s k VETERAN. Tänk när man får vara med där.
Så träningen går enligt plan.
Helgen som gick var vilohelg, vi hade ju fint besök från Trelleborg. Dessutom var det regn nästan hela helgen.
Men måndag och tisdag denna vecka blev det cykel både till o från jobbet.
Ja det var väl mera hem från körsången, cykeltur i månsken är inte att förakta.
Vilodag igår men så.....
Idag mina vänner:
Ystad-Kåseberga tur och retur, cirka 35 km. 2.44.22.
Riktigt skön tur i härligt solsken och 5-8 grader varmt. Längsta turen i år och inte speciellt trött, däremot tog halvlitern med vatten slut så gommen var helt torr när jag landade här på Regementsgatan igen.
Tyvärr tror jag inte att jag kom med på filmen som spelas i här på gatan, annars kunde det ju varit ett pittoreskt inslag i den skånska miljön.
Men jag körde faktiskt förbi en äldre herre på rullskidor när jag var på väg hem. Kanske var det en sådan där vasaloppsåkare med mer än 25 lopp (eller är det trettio) som brukar starta i ett tidigare led. En s k VETERAN. Tänk när man får vara med där.
Så träningen går enligt plan.
onsdag 21 oktober 2009
Rullskidåkarens skräck
Exempel på sådant som man kan drömma mardrömmar om
eller
Nu har det hänt igen.
Ni kanske inte vet om det men det farligaste med rullskidåkning är inte avsaknad av bromsar.
Nej det farligaste är kraftiga ojämnheter i marken men framför allt.... BRUNNSLOCK.
Ja allra värst är den sorten ni ser på bilden ovan.
Det kanske ser ofarligt ut men ack vad ni bedrar er. Dessa saker är av naturen ondskefulla.
Låt mig förklara.
Första året när jag tränade för Vasaloppet hade jag en runda från Haverdal och in till Mickedala i Halmstads nordvästra infart.
Jag hade precis vänt efter drygt 13 km och började staka hemåt igen. På cykelbanan med vägen precis intill.
Helt plötsligt bara finns det där, brunnslocket.
Jag kör ner staven och skjuter ifrån men då har minsann vänsterstaven gått rakt ner mellan spjälorna i locket.
Av vinkeln som bildas av farten blir staven helt fastlåst. Ett våldsamt ryck uppstår i vänster axel.
Kroppen fortsätter i färdriktningen men armen och staven är fast i brunnslocket.
Gubben ligger vågrät i luften med skidorna framför men där kan man ju inte ligga i all oändlighet utan man faller ner. På vänster höft med en våldsam kraft.
Det gör ont, jag kan lova.
Vet ni vad som är det första man gör?
Jaså inte.
Jo man kollar om någon sett fadäsen. Den gången passerar en fullsatt buss precis då, så det är bara att se oberörd ut, borsta av sig och obekymrat staka vidare.
Fast kroppen skriker av smärtan.
Man är väl en karl....
Idag händer det igen.
Egentligen har jag inte ens hunnit starta från där bilen står parkerad. Sätter vänster stav alldeles intill ett brunnslock och vips.
Så ligger man där igen.
Upp och iväg igen, efter 100 m märker jag att stavens spets brutits av så det blir tillbaka till bilen.
Där har jag minsann en reservstav, i bästa Staffan Larsson-anda.
Ny start och sedan blir det, helt enligt plan 22 km in till jobbet.
Märker efterhand under dagen att jag har ont i axeln, förmodligen en liten uttänjning eller något sådant.
Men va f-n, kunde Gunde köra Holmenkollens femmil med bruten arm måtte jag väl kunna ta mig mina 2 * 22 km med ont i en axel och skrapsår på höften.
Så om ni tänker börja rullskida, akta er för BRUNNSLOCK. De är väldigt otrevliga typer.
tisdag 20 oktober 2009
Tänk vad livet är härligt
och vad tråkigt alternativet verkar.
En härlig höstdag håller på att avslutas med en underbar solnedgång i Kattegatt.
Och arbetsdagen, som inleddes med de vanliga 24,5 km på cykel vid 06.20 i morse, håller på att ta slut.
Nu vankas det sång och fika med mina 30 sångarbröder och systrar i kören Västanvind.
Så här är det nämligen med körsång:
man kan känna sig trött och att det skulle vara mycket trevligt att strunta i det och åka hem i stället.
Men eftersom man är plikttrogen gör man inte det utan dyker lojalt upp vid rätt tid för att värma upp och sedan sjunga. Efterhand ökar endorfinerna eller vad det nu kan vara, och humöret stiger.
Så när det är dags att sluta, ja då lämnar man sina sångarvänner med ett leende på läpparna och en sång som snurrar i huvudet. Lycklig.
Och nästa vecka startar vi med advent- och julsångerna som är lika härliga som vårsångerna i maj.
Då får man också en förkänsla av den jul som närmar sig, om precis två månader är det fjärde advent.
Sug på den karamellen!
Och träningen fortgår enligt plan, i morgon är det tänkt 2*20 km på rullskidorna. Måtte de nu fungera när jag startar, förra veckan blev det helfiasko, som uppmärksamma läsare kanske kommer ihåg.
En härlig höstdag håller på att avslutas med en underbar solnedgång i Kattegatt.
Och arbetsdagen, som inleddes med de vanliga 24,5 km på cykel vid 06.20 i morse, håller på att ta slut.
Nu vankas det sång och fika med mina 30 sångarbröder och systrar i kören Västanvind.
Så här är det nämligen med körsång:
man kan känna sig trött och att det skulle vara mycket trevligt att strunta i det och åka hem i stället.
Men eftersom man är plikttrogen gör man inte det utan dyker lojalt upp vid rätt tid för att värma upp och sedan sjunga. Efterhand ökar endorfinerna eller vad det nu kan vara, och humöret stiger.
Så när det är dags att sluta, ja då lämnar man sina sångarvänner med ett leende på läpparna och en sång som snurrar i huvudet. Lycklig.
Och nästa vecka startar vi med advent- och julsångerna som är lika härliga som vårsångerna i maj.
Då får man också en förkänsla av den jul som närmar sig, om precis två månader är det fjärde advent.
Sug på den karamellen!
Och träningen fortgår enligt plan, i morgon är det tänkt 2*20 km på rullskidorna. Måtte de nu fungera när jag startar, förra veckan blev det helfiasko, som uppmärksamma läsare kanske kommer ihåg.
fredag 16 oktober 2009
Snön har kommit till Halland
Alldeles nyss vräkte det ner stora fina vita flingor över Halmstad.
Nu har det tyvärr övergått i rent regn så det blir inget att valla till kvällen.
Men det är ju trevligt att vintern försökte komma hit i alla fall, man får tacka för det lilla...
Cyklandet i veckan har gått bra, det blir nog tjugo mils trampande innan det är helg.
Och i helgen blir det först ÖPPET HUS här på skolan på lördag, sedan tåg till sydlig metropol.
Söndag f m hem med tåget igen och sedan, främst med tanke på Ellis, är det sång i Harplinge kyrka. Kammarkören ska delta i söndagskvällens musikandakt. Hade jag nu kunnat länka till körens hemsida hade jag gjort det men.... och min webmaster är på jobbet.
Men jag kan ju lägga in adressen, så då gör jag det
www.halmstadskammarkor.se
Ja snart ska jag ut i regnet och tillsammans med eleverna i åk 1 städa runt skolans hus, så det är rent och fint när ev. nya elever med föräldrar dyker upp i morgon.
Sådant är livet denna dag på en svensk gymnasieskola.
Nu har det tyvärr övergått i rent regn så det blir inget att valla till kvällen.
Men det är ju trevligt att vintern försökte komma hit i alla fall, man får tacka för det lilla...
Cyklandet i veckan har gått bra, det blir nog tjugo mils trampande innan det är helg.
Och i helgen blir det först ÖPPET HUS här på skolan på lördag, sedan tåg till sydlig metropol.
Söndag f m hem med tåget igen och sedan, främst med tanke på Ellis, är det sång i Harplinge kyrka. Kammarkören ska delta i söndagskvällens musikandakt. Hade jag nu kunnat länka till körens hemsida hade jag gjort det men.... och min webmaster är på jobbet.
Men jag kan ju lägga in adressen, så då gör jag det
www.halmstadskammarkor.se
Ja snart ska jag ut i regnet och tillsammans med eleverna i åk 1 städa runt skolans hus, så det är rent och fint när ev. nya elever med föräldrar dyker upp i morgon.
Sådant är livet denna dag på en svensk gymnasieskola.
onsdag 14 oktober 2009
Ändrade planer igen...
Jaha, då får det flexibla bestämma igen.
Nöjd sätter jag mig i bilen vid halv åtta på morgonen, först en snabbrunda till mors hus för att vattna.
Sedan till Haverdal, parkerar bilen och på med skidor, ryggsäck och hjälm.
Vattenflaskan i byxlinningen.
Tar de första tagen, sparkar ifrån med vänster ben; och är nära att falla.
Va f-n...?
Provar igen, samma resultat. BAKHALT.
Dvs hjulet som ska spärra bakåt gör inte det. Spärrar alltså.
Av med skidorna, undersöker men hittar inget fel.
Attans.
Tillbaka till bilen, hem igen.
Byter skor, på cykeln.
Det får helt enkelt bli cykel t o r.
Skidorna ligger inne i värmen, det kanske är kylan, minus tre i natt, som saboterar spärren.
Om de funkar när jag kommer hem i em får det bli en kort träning med åtta gånger upp i backen mot "Guds gröna ängar"
Och det är en backe som heter duga.
Ja det var väl allt för nu
Nöjd sätter jag mig i bilen vid halv åtta på morgonen, först en snabbrunda till mors hus för att vattna.
Sedan till Haverdal, parkerar bilen och på med skidor, ryggsäck och hjälm.
Vattenflaskan i byxlinningen.
Tar de första tagen, sparkar ifrån med vänster ben; och är nära att falla.
Va f-n...?
Provar igen, samma resultat. BAKHALT.
Dvs hjulet som ska spärra bakåt gör inte det. Spärrar alltså.
Av med skidorna, undersöker men hittar inget fel.
Attans.
Tillbaka till bilen, hem igen.
Byter skor, på cykeln.
Det får helt enkelt bli cykel t o r.
Skidorna ligger inne i värmen, det kanske är kylan, minus tre i natt, som saboterar spärren.
Om de funkar när jag kommer hem i em får det bli en kort träning med åtta gånger upp i backen mot "Guds gröna ängar"
Och det är en backe som heter duga.
Ja det var väl allt för nu
måndag 12 oktober 2009
Spräckta planer
blir det ofta i träningen.
Vid läggdags i går kväll så ringer telefonen.
Kajsa, brorsdottern som klarat en klassiker i år.
Hon hade skjutsat en kompis till tåget i Halmstad men de missade tåget så nu ville de sova över hos farbror Thomas.
Visst, varmt välkommna tjejer.
Så vid elva dök de upp men ville gå och sova direkt, vilket passade mig alldeles utmärkt.
Vi hann dock bestämma att åka bil tillsammans till stan på morgonen vilket innebar att där försvann, som i ett nafs, en träningsrunda på cykel.
Men jag saknar den inte, det är inte så där himlastormande roligt att cykla i iväg kl 06.00 i kolsvarta natten.
Så nu blir det cykling i morgon i stället, enligt plan.
Men vem vet, det kanske dyker upp andra övernattningsgäster i kväll igen och då kanske allt åter ändras.
Man är väl flexibel.
Vid läggdags i går kväll så ringer telefonen.
Kajsa, brorsdottern som klarat en klassiker i år.
Hon hade skjutsat en kompis till tåget i Halmstad men de missade tåget så nu ville de sova över hos farbror Thomas.
Visst, varmt välkommna tjejer.
Så vid elva dök de upp men ville gå och sova direkt, vilket passade mig alldeles utmärkt.
Vi hann dock bestämma att åka bil tillsammans till stan på morgonen vilket innebar att där försvann, som i ett nafs, en träningsrunda på cykel.
Men jag saknar den inte, det är inte så där himlastormande roligt att cykla i iväg kl 06.00 i kolsvarta natten.
Så nu blir det cykling i morgon i stället, enligt plan.
Men vem vet, det kanske dyker upp andra övernattningsgäster i kväll igen och då kanske allt åter ändras.
Man är väl flexibel.
söndag 11 oktober 2009
En svunnen tid
Kyrkösund (eller om det var Mollösund) i juli.
På söndagen, efter att det tystnat i huset för att patienten åkt iväg, ska det åkas rullskidor. Det är åtta grader varmt, några regnstänk men knappt märkbart, en ganska oförarglig vind från NO.
Ja då kan man tänka på mycket medan man stakar sig uppför backen till Lilla Skipås, full fart utför samma backe. Kanske borde man sätta upp skyltar om skidåkare på väg eftersom det nu inte finns någon broms på skidorna.
Tankarna kan gå till en underbar sommardag i juli med en fin bris från SV och nordlig kurs på den s k E6:an för fritidsbåtar.
Eller till att det är skönt att nu ha båten på land med en ny, fin presenning som täcker inför höstregn och vintersnö.
Man kan fundera över vilken tid man kan nå vid årets lopp, kan det bli under målsättningen 8.30. Kan det bli under 8 timmar? Vilken startgrupp hamnar jag i efter förra årets lopp? Vilken tid ska det ta att komma upp på krönet efter starten vid Berga by? Många frågor men inga svar.
Ja det är mycket man hinner ventilera för sig själv medan 19 km avverkas på min lilla 3 km slinga samt de 500 meter det är fram till starten.
Det blev 6 varv och kändes inte alls ansträngande, hade inte med någon vätska och det behövdes inte heller.
Så denna vecka har det blivit cirka 5,5 mil på rullskidorna och 10 mil på cykeln. Det får väl duga, helt enkelt.
Nu till veckan är det tänkt cykling i morgon och tisdag, skidor ons, cykel to, fre och lö.
Det blir säkert bra, måtte man nu inte ha dragit på sig någon snuva från patienten.
Det var väl det hela från träningslägret som nu är förlagt till Stensjö.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Thomas Göransson
Ljungbypolisens SIF
Lopp: Vasaloppet 2010
Startnummer: 8238
Status: Ute i spåret
Åktid: -
Support startet