Härlig tur på hemvägen, lite medvind.
Det mörknar så jag tar en något kortare väg, cirka 17,3 km. Inget regn så det känns skönt.
En knapp km kvar till platsen där bilen står parkerad så börjar tankarna gå till bilnycklarna.
Känner med handen mot jackfickan.
Nähä, inte där?
Kör i alla fall fram till bilen, stoppar klockan och börjar leta på allvar. Samtidigt börjar insikten växa sig fast, de ligger i regnjackans ficka. På jobbet.
17,3 km härifrån.
Jaha minsann, intressant läge. Vilka alternativ finns nu.
a) skida tillbaka till jobbet, hämta nycklarna och sedan skida ut igen. Inte riktigt lockande, och rejält mörkt ute är det nu.
b) åka rullskidor hem på landsvägen. Inte kul, saknar lyse framåt.
c) morbror Gösta bor ju i Haverdal, drygt 2 km härifrån. Låna hans bil och köra hem eller till stan för att hämta nycklarna.
Vilket tror ni jag valde?
Rätt, det blev Gösta. Skidar dit på drygt 10 minuter, men ingen hemma.
Jaha, då står vi där igen. Vad göra?
Alternativ:
a) Vänta tills de kommer hem. De kanske inte kommer förrän i morgon
b) promenera hem, cirka 10 km. Inget kul att gå med dessa pjäxorna men det är genomförbart. Skulle ta cirka två timmar så det är OK
c) leta upp en cykel i deras förråd. Låter mest spännande så det tar vi.
Förrådet är som tur är olåst och jag hittar en damcykel med framlyse där batteriet är svagt men ändå flämtar iväg en lite ljusstråle i nödlägen, d v s när jag får möte på landsvägen.
Så jag parkerar mina skidor och stavar på Gösta och Sonjas veranda, lånar en cykel och tar mig hem.
Men jag har ju ingen nyckel till huset, den ligger nämligen i regnjackan på jobbet.
Då är frågan om reservnyckeln ligger där den ska.
Det gör den inte, jag kan se den framför mig där den ligger och hånler i nyckelskåpet.
Två alternativ.
a) har jag tur är pannrumsdörren olåst
b) fönstret till matkällaren brukar vara stängt men inte låst, just för sådana här tillfällen.
Nu blev det pannrummet, det var en skön känsla när jag tryckte ner handtaget och dörren gick upp.
Hemma.
Efter 19,6 km på skidor och 10 km på cykel.
Och bilen står i Haverdal och väntar på husse. Det får alltså bli cykel i morgon. Hoppas att det inte regnar för jag har ju regnkläderna på, just det. Jobbet
Så kan det alltså bli med en enkel träningstur på rullskidorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fast du glömde nog berätta det där om ..., ja, potatisen ....
SvaraRaderaVilken historia.
SvaraRaderaJa det gäller att ha alternativ när det kör ihop sig! utan tvekan!
Sitter här och funderar på om Du verkligen är en Smålänning? Jag är lite osäker där!
För mig är Du som en äkta Värmlänning en dag som denna!
För en Värmlänning säger alltid eller närapå ofta följande ord: " Dä ordner´sä´! "
( Översättning finnes om någon önskar)
Jo det gjorde ju det... Dä ordna´ sä´
Kvälls Hej från Turtlan
Hujeda mig.... Jag blir alldeles matt av att läsa.
SvaraRaderaFår nog trösta mig med lite godis :)
Och jag gapskrattar. :-D
SvaraRaderaja hade det varit jag hade jag nog satt mig längs dikeskanten nånstans och gråtit en skvätt, haha.
Ellis: jag hade ringt efter taxi!
SvaraRaderaHundraprocentigt säkert. Möjligen liftat.
Jamen det gäller ju att hitta de lite mer invecklade lösningarna, de som har lite mer utmaningar i sig. Det där enkla att bara ta nästa buss eller en taxi, vilken spänning ger det åt livet?
SvaraRaderaUndrar om det är några fler spekulanter på huset.
Annars kan snart alla frivilliga börja boka in sig på en arbetslista.
Vi lär nog börja med taket och Elisabet har redan hittat takpannor.
PV: jodå, man kan få hur mycket spänning som helst utan att behöva krångla till det.
SvaraRaderaEller så kan man välja att ha ordning och reda på sina nycklar.
Till exempel.
,-)
Var får du all energi ifrån? Du är en mästare på positiva omformuleringar. Motgångar blir utmaningar. Det är en konst och/eller gåva. Har du alltid fungerat på detta vis?
SvaraRaderaJag tycker du ska införskaffa pannlampa samt helkroppsreflex. Du måste synas ordentligt i detta mörker. /bettankax
Förlåt, förlåt för att jag sitter här och skrattar.
SvaraRaderaMen hjälp vad roligt och bra berättat.
Jag försöker att inte skratta så högt eftersom maken ligger och sover, strax intill mig.
Tur det inte var jag som var med om detta...
Ha det gott och trevlig cykeltur imorgon! :)
bettankax: jag sa det till honom ikväll .., att det är ju klart att har man en träningsblogg så vill man ju inte säga att man tog BUSSEN hem .-)
SvaraRaderaAlltså får det bli Sonjas cykel ,-)) hälsar Elisabet den tredje i fjärde.
Oj,oj, oj, du är otrolig! ellem
SvaraRaderaAjajaj, det är verkligen synd att jag numer bor så o e r h ö r t lång från Småland.
SvaraRadera;-) ;-)