Intervallträningen

kom igång idag, misann.


Och Bettankax kan vara lugn, det blev ingen hemåkning i onsdags, i regn och storm.

Det blev bil till Hässleholm i samma skitväder i stället. Och det var minsann inte det lättaste.


Men idag, vänner, har jag kört ett av mina favoritpass.

Här hemma finns en rejäl backe, en dryg km iväg från hemmet.

Dålig asfalt med mycket hål men den är så bra för det går rakt upp i över 400 meter.


Så dit stakar man iväg på drygt fem minuter, sedan bär det upp åtta gånger. För första gången testade jag att plogbromsa mig ner alla åtta gångerna.

Då gäller det misann att hålla tungan rätt i mun, och stavarna beredda på fall, ögonen fixerade vid den slingriga vägen längre ned om man skulle få möte med en bil.



För det vore inte roligt.


Kan man få stopp och stå still så är ju det bra, annars är det bara att braka ut i terrängen och hoppas på det bästa.

Idag klarade det sig med ett möte och det var på rätt plats, så jag kunde stanna och vänta in bilen.

Uppåt är det ju inga problem att mötas, det blev ett sådant möte också.


I alla fall gick det bra och denna träning är tänkt att ge styrka när man kommer till de s k Lundbäcksbackarna, ni vet där Sven-Åke gjorde sitt berömda ryck 1981.

Jag minns med fasa dessa backar första gången jag åkte, då hade man kämpat i ett antal mil (fem till sex kanske) och så dyker det upp backar som kändes oändliga.

Året efter, när jag plågat mig i backen upp till "Guds gröna ängar", ja då märkta jag dem knappt.
Men så gick det också femton sekunder snabbare andra året.

Där ser man vad lite målmedveten träning kan göra.

Jag är en mes

mellan varven.

Idag skulle det blivit de vanliga 2 * 18,7 km till jobbet t o r men ösregn och 10-15 m/s motvind gjorde att jag avstod.
Hade faktiskt på mig utrustningen, skidorna nyoljade, men regnet bara ökade under bilturen ner till Haverdal, där jag ska parkera.

Så jag avstod alltså.

Förde en inre dialog (eller är det en monolog då?) med mig själv om att jag kan ju då köra till Hässleholm för sjukbesök i kväll.
Det sprack, då den sjuke via telefon meddelade att hon inte ville ha besök i kväll.

Nu går tanken till att kanske skida hela vägen hem i kväll. Visserligen mörkt sista 8 km men jag har både fram och baklyse idag.

Man lär sig av misstagen från förra veckan.
Dessutom finns reflexvästen, så jag borde synas och den tiden är det inte så mycket trafik.

Vinden borde då vara med och kanske har regnet upphört.

Jaja, vi får helt enkelt avvakta och se.

Nu vräker i alla fall regnet mot rutan här på jobbet, där jag sitter en timme för tidigt.

Härlig tur till Kåseberga igen

Lördag fm och jag struntar i Eldeman och Melodikrysset.
Rullskidorna på, en halv liter vatten och iväg. Hjälm på huvudet så klart.
Österut, som de gamla vikingarna.

Passerar infart 1 till 8, d v s där sommargästerna parkerar för att komma ner till stranden.
Om nu jag förstått saken rätt efter mina nästan två år på besök i Ystad.

Förbi bilaffären i Nybrostrand, mellantid 29.15.

Under stora vägen och ut på den nya fina cykelvägen som snart svänger ner mot Kåseberga.

Funderar lite på att korta av rundan när ryggen strålar till med lite smärta.

Men det försvinner efter någon minut och jag beslutar att fortsätta hela rundan till hamnen i Kåseberga.

Ja, ni kan tro att man hinner tänka många tankar när man ligger så där på cykel och bilvägar under 2 timmar och tre kvart.

Fyra km innan Kåseberga tar cykelvägen slut och det blir till att ligga på landsvägen; inte alldeles trevligt men vad gör man.

Vänder nere i hamnen efter 1.27.15.

Där ligger några ute med små kajaker och paddlar i de kraftiga dyningsvågorna närmast stranden, jag skulle ju tagit med kameran men den ligger kvar i Stensjö.

Det gäller att ha rätt saker vid rätt plats och tillfälle, något som inte alltid är min starka sida.

Hemåt, nu med härlig medvind och det går faktiskt 10 minuter snabbare.

Underbart att bara dubbelstaka och känna hur farten ökar och man blir inte ens andfådd.

Hemma efter 2.44.30 och min plan på minst 10 mil i månaden sedan augusti håller alldeles utmärkt. Förhoppningsvis ska det bli lite mer under dec och jan.

Mindre än fyra månader kvar till starten.

Ja man kan ha olika nedräkningar. Faktiskt.

Flexibilitet är A och O i livet.

Härlig tur på hemvägen, lite medvind.

Det mörknar så jag tar en något kortare väg, cirka 17,3 km. Inget regn så det känns skönt.

En knapp km kvar till platsen där bilen står parkerad så börjar tankarna gå till bilnycklarna.

Känner med handen mot jackfickan.

Nähä, inte där?

Kör i alla fall fram till bilen, stoppar klockan och börjar leta på allvar. Samtidigt börjar insikten växa sig fast, de ligger i regnjackans ficka. På jobbet.

17,3 km härifrån.

Jaha minsann, intressant läge. Vilka alternativ finns nu.

a) skida tillbaka till jobbet, hämta nycklarna och sedan skida ut igen. Inte riktigt lockande, och rejält mörkt ute är det nu.

b) åka rullskidor hem på landsvägen. Inte kul, saknar lyse framåt.

c) morbror Gösta bor ju i Haverdal, drygt 2 km härifrån. Låna hans bil och köra hem eller till stan för att hämta nycklarna.

Vilket tror ni jag valde?

Rätt, det blev Gösta. Skidar dit på drygt 10 minuter, men ingen hemma.

Jaha, då står vi där igen. Vad göra?

Alternativ:

a) Vänta tills de kommer hem. De kanske inte kommer förrän i morgon

b) promenera hem, cirka 10 km. Inget kul att gå med dessa pjäxorna men det är genomförbart. Skulle ta cirka två timmar så det är OK

c) leta upp en cykel i deras förråd. Låter mest spännande så det tar vi.

Förrådet är som tur är olåst och jag hittar en damcykel med framlyse där batteriet är svagt men ändå flämtar iväg en lite ljusstråle i nödlägen, d v s när jag får möte på landsvägen.

Så jag parkerar mina skidor och stavar på Gösta och Sonjas veranda, lånar en cykel och tar mig hem.

Men jag har ju ingen nyckel till huset, den ligger nämligen i regnjackan på jobbet.
Då är frågan om reservnyckeln ligger där den ska.

Det gör den inte, jag kan se den framför mig där den ligger och hånler i nyckelskåpet.

Två alternativ.

a) har jag tur är pannrumsdörren olåst

b) fönstret till matkällaren brukar vara stängt men inte låst, just för sådana här tillfällen.

Nu blev det pannrummet, det var en skön känsla när jag tryckte ner handtaget och dörren gick upp.

Hemma.

Efter 19,6 km på skidor och 10 km på cykel.

Och bilen står i Haverdal och väntar på husse. Det får alltså bli cykel i morgon. Hoppas att det inte regnar för jag har ju regnkläderna på, just det. Jobbet

Så kan det alltså bli med en enkel träningstur på rullskidorna.

Oj så motigt det känns idag

Snålblåst från fel håll.

Duggregn med inslag (tyckte jag när jag hämtade in lite ved) av snö.

Fast å andra sidan får jag medvind hem.

Och motvind ger ju bättre träning.

Så det är väl bara att dra på sig träningskläder och avsluta med regnstället. Det finns ju inget dåligt väder....

Så är det i Halland denna härliga onsdagsmorgon i november.

Vad har hänt

Ja sedan sist har det inte hänt något alls på rullskidorna. Förra veckan blev det bra femton mil på cykeln. Onsdagen som egentligen är dag för rullskidor förde med sig ett så trist väder att jag tog bilen till jobbet, med cykeln där bak och sedan cyklade hem.

Och helgen har ägnats åt helt annat än skidåkning men det kan man läsa om på annan blog, nämligen
www.cikoriatva.blogspot.com

Nu är tankarna oftast i Småland, kan jag lova. Man plockar takpannor, renoverar takstolar och lägger på ny råspont, papp och pannor i en rasande fart.
Gräver ledningar för vatten och avlopp, gjuter nya golv och reser väggar och tak. I tanken.
Om två veckor ska det vara klart. Ja eventuellt köp alltså.
Idag ska jag ringa mäklaren.

Vem kan tänka på rullskidor i dessa omvälvande tider, det är ju nästan som när muren föll.
Inget blev sig likt efteråt.

Men i morgon är det tänkt att skidorna ska användas fram och tillbaka till jobbet, så cirka 4 mil ska det väl orkas med.

Men nu är det precis att man hinner hem innan det mörknar, november är lite trist på så vis.

Och till helgen ska det nog kunna bli Kåseberga t o r igen, det var en fin tur på 36 km. Vackra vyer och nästan bara cykelbana.

Så är läget inför 7 mars 2010.