torsdag 29 oktober 2009

Ni trodde kanske att jag lagt ner verksamheten...

men icke.

Helgen som gick var vilohelg, vi hade ju fint besök från Trelleborg. Dessutom var det regn nästan hela helgen.

Men måndag och tisdag denna vecka blev det cykel både till o från jobbet.

Ja det var väl mera hem från körsången, cykeltur i månsken är inte att förakta.

Vilodag igår men så.....

Idag mina vänner:

Ystad-Kåseberga tur och retur, cirka 35 km. 2.44.22.

Riktigt skön tur i härligt solsken och 5-8 grader varmt. Längsta turen i år och inte speciellt trött, däremot tog halvlitern med vatten slut så gommen var helt torr när jag landade här på Regementsgatan igen.

Tyvärr tror jag inte att jag kom med på filmen som spelas i här på gatan, annars kunde det ju varit ett pittoreskt inslag i den skånska miljön.

Men jag körde faktiskt förbi en äldre herre på rullskidor när jag var på väg hem. Kanske var det en sådan där vasaloppsåkare med mer än 25 lopp (eller är det trettio) som brukar starta i ett tidigare led. En s k VETERAN. Tänk när man får vara med där.

Så träningen går enligt plan.

onsdag 21 oktober 2009

Rullskidåkarens skräck



Exempel på sådant som man kan drömma mardrömmar om
eller

Nu har det hänt igen.


Ni kanske inte vet om det men det farligaste med rullskidåkning är inte avsaknad av bromsar.


Nej det farligaste är kraftiga ojämnheter i marken men framför allt.... BRUNNSLOCK.

Ja allra värst är den sorten ni ser på bilden ovan.
Det kanske ser ofarligt ut men ack vad ni bedrar er. Dessa saker är av naturen ondskefulla.

Låt mig förklara.

Första året när jag tränade för Vasaloppet hade jag en runda från Haverdal och in till Mickedala i Halmstads nordvästra infart.

Jag hade precis vänt efter drygt 13 km och började staka hemåt igen. På cykelbanan med vägen precis intill.

Helt plötsligt bara finns det där, brunnslocket.

Jag kör ner staven och skjuter ifrån men då har minsann vänsterstaven gått rakt ner mellan spjälorna i locket.

Av vinkeln som bildas av farten blir staven helt fastlåst. Ett våldsamt ryck uppstår i vänster axel.

Kroppen fortsätter i färdriktningen men armen och staven är fast i brunnslocket.
Gubben ligger vågrät i luften med skidorna framför men där kan man ju inte ligga i all oändlighet utan man faller ner. På vänster höft med en våldsam kraft.

Det gör ont, jag kan lova.


Vet ni vad som är det första man gör?

Jaså inte.


Jo man kollar om någon sett fadäsen. Den gången passerar en fullsatt buss precis då, så det är bara att se oberörd ut, borsta av sig och obekymrat staka vidare.

Fast kroppen skriker av smärtan.

Man är väl en karl....


Idag händer det igen.


Egentligen har jag inte ens hunnit starta från där bilen står parkerad. Sätter vänster stav alldeles intill ett brunnslock och vips.
Så ligger man där igen.

Upp och iväg igen, efter 100 m märker jag att stavens spets brutits av så det blir tillbaka till bilen.
Där har jag minsann en reservstav, i bästa Staffan Larsson-anda.

Ny start och sedan blir det, helt enligt plan 22 km in till jobbet.

Märker efterhand under dagen att jag har ont i axeln, förmodligen en liten uttänjning eller något sådant.

Men va f-n, kunde Gunde köra Holmenkollens femmil med bruten arm måtte jag väl kunna ta mig mina 2 * 22 km med ont i en axel och skrapsår på höften.

Så om ni tänker börja rullskida, akta er för BRUNNSLOCK. De är väldigt otrevliga typer.

tisdag 20 oktober 2009

Tänk vad livet är härligt

och vad tråkigt alternativet verkar.

En härlig höstdag håller på att avslutas med en underbar solnedgång i Kattegatt.
Och arbetsdagen, som inleddes med de vanliga 24,5 km på cykel vid 06.20 i morse, håller på att ta slut.

Nu vankas det sång och fika med mina 30 sångarbröder och systrar i kören Västanvind.

Så här är det nämligen med körsång:
man kan känna sig trött och att det skulle vara mycket trevligt att strunta i det och åka hem i stället.
Men eftersom man är plikttrogen gör man inte det utan dyker lojalt upp vid rätt tid för att värma upp och sedan sjunga. Efterhand ökar endorfinerna eller vad det nu kan vara, och humöret stiger.
Så när det är dags att sluta, ja då lämnar man sina sångarvänner med ett leende på läpparna och en sång som snurrar i huvudet. Lycklig.

Och nästa vecka startar vi med advent- och julsångerna som är lika härliga som vårsångerna i maj.

Då får man också en förkänsla av den jul som närmar sig, om precis två månader är det fjärde advent.

Sug på den karamellen!

Och träningen fortgår enligt plan, i morgon är det tänkt 2*20 km på rullskidorna. Måtte de nu fungera när jag startar, förra veckan blev det helfiasko, som uppmärksamma läsare kanske kommer ihåg.

fredag 16 oktober 2009

Snön har kommit till Halland

Alldeles nyss vräkte det ner stora fina vita flingor över Halmstad.

Nu har det tyvärr övergått i rent regn så det blir inget att valla till kvällen.

Men det är ju trevligt att vintern försökte komma hit i alla fall, man får tacka för det lilla...

Cyklandet i veckan har gått bra, det blir nog tjugo mils trampande innan det är helg.
Och i helgen blir det först ÖPPET HUS här på skolan på lördag, sedan tåg till sydlig metropol.

Söndag f m hem med tåget igen och sedan, främst med tanke på Ellis, är det sång i Harplinge kyrka. Kammarkören ska delta i söndagskvällens musikandakt. Hade jag nu kunnat länka till körens hemsida hade jag gjort det men.... och min webmaster är på jobbet.
Men jag kan ju lägga in adressen, så då gör jag det
www.­halmstadskammark­or.­se

Ja snart ska jag ut i regnet och tillsammans med eleverna i åk 1 städa runt skolans hus, så det är rent och fint när ev. nya elever med föräldrar dyker upp i morgon.

Sådant är livet denna dag på en svensk gymnasieskola.

onsdag 14 oktober 2009

Ändrade planer igen...

Jaha, då får det flexibla bestämma igen.

Nöjd sätter jag mig i bilen vid halv åtta på morgonen, först en snabbrunda till mors hus för att vattna.

Sedan till Haverdal, parkerar bilen och på med skidor, ryggsäck och hjälm.
Vattenflaskan i byxlinningen.
Tar de första tagen, sparkar ifrån med vänster ben; och är nära att falla.

Va f-n...?

Provar igen, samma resultat. BAKHALT.

Dvs hjulet som ska spärra bakåt gör inte det. Spärrar alltså.
Av med skidorna, undersöker men hittar inget fel.

Attans.
Tillbaka till bilen, hem igen.

Byter skor, på cykeln.

Det får helt enkelt bli cykel t o r.

Skidorna ligger inne i värmen, det kanske är kylan, minus tre i natt, som saboterar spärren.

Om de funkar när jag kommer hem i em får det bli en kort träning med åtta gånger upp i backen mot "Guds gröna ängar"

Och det är en backe som heter duga.


Ja det var väl allt för nu

måndag 12 oktober 2009

Spräckta planer

blir det ofta i träningen.

Vid läggdags i går kväll så ringer telefonen.
Kajsa, brorsdottern som klarat en klassiker i år.

Hon hade skjutsat en kompis till tåget i Halmstad men de missade tåget så nu ville de sova över hos farbror Thomas.

Visst, varmt välkommna tjejer.

Så vid elva dök de upp men ville gå och sova direkt, vilket passade mig alldeles utmärkt.
Vi hann dock bestämma att åka bil tillsammans till stan på morgonen vilket innebar att där försvann, som i ett nafs, en träningsrunda på cykel.
Men jag saknar den inte, det är inte så där himlastormande roligt att cykla i iväg kl 06.00 i kolsvarta natten.

Så nu blir det cykling i morgon i stället, enligt plan.

Men vem vet, det kanske dyker upp andra övernattningsgäster i kväll igen och då kanske allt åter ändras.

Man är väl flexibel.

söndag 11 oktober 2009

En svunnen tid


Kyrkösund (eller om det var Mollösund) i juli.

På söndagen, efter att det tystnat i huset för att patienten åkt iväg, ska det åkas rullskidor. Det är åtta grader varmt, några regnstänk men knappt märkbart, en ganska oförarglig vind från NO.
Ja då kan man tänka på mycket medan man stakar sig uppför backen till Lilla Skipås, full fart utför samma backe. Kanske borde man sätta upp skyltar om skidåkare på väg eftersom det nu inte finns någon broms på skidorna.
Tankarna kan gå till en underbar sommardag i juli med en fin bris från SV och nordlig kurs på den s k E6:an för fritidsbåtar.
Eller till att det är skönt att nu ha båten på land med en ny, fin presenning som täcker inför höstregn och vintersnö.
Man kan fundera över vilken tid man kan nå vid årets lopp, kan det bli under målsättningen 8.30. Kan det bli under 8 timmar? Vilken startgrupp hamnar jag i efter förra årets lopp? Vilken tid ska det ta att komma upp på krönet efter starten vid Berga by? Många frågor men inga svar.
Ja det är mycket man hinner ventilera för sig själv medan 19 km avverkas på min lilla 3 km slinga samt de 500 meter det är fram till starten.
Det blev 6 varv och kändes inte alls ansträngande, hade inte med någon vätska och det behövdes inte heller.
Så denna vecka har det blivit cirka 5,5 mil på rullskidorna och 10 mil på cykeln. Det får väl duga, helt enkelt.
Nu till veckan är det tänkt cykling i morgon och tisdag, skidor ons, cykel to, fre och lö.
Det blir säkert bra, måtte man nu inte ha dragit på sig någon snuva från patienten.
Det var väl det hela från träningslägret som nu är förlagt till Stensjö.

tisdag 6 oktober 2009

Kortare uppehåll i träningen

blev det nu runt helgen.
Vädret var ju rent bedrövligt och då fick det faktiskt vara. Målsättningen är ju inte att vinna själva tävlingen utan att kämpa väl. (Och att besegra brodern förstås)

Så fredag till måndag blev tid för återhämtning. Men nu!!!
Nu är man igång igen.

Idag blev det cykel till jobbet, svag motvind men det är ju bara bra egentligen.

Och sdan har det blivit 5,5 km i en löptävling här på skolan, lärare och elever tillsammans.

Underbart solsken så det var en ren njutning, tänk att få göra så på betald arbetstid. Inte illa.
Ja ni kanske skulle utbildat er till lärare, då hade ni kunnat vara med.

Och i morgon är det tänkt att lufta rullskidorna igen, nånstans runt fyra mil uppdelat på två pass.
D v s till och från jobbet. I morgon är första dagen denna veckan jag ser mitt hem i dagsljus. Körövning både må och ti gör att man är sent hemma, och då är allt höljt i dunkel. Måste nog ta en rejäl funderare på vilken kör jag ska fortsätta med, två är i alla fall en för mycket.

Men det är väldigt roligt att sjunga i kör. Även om man känner nu att det skuklle vara skönt att åka hem istället så vet jag att när klockan är halv nio och vi är klara så är man alldeles uppfylld av detta med musiken; en riktig endorfinkick, tror jag.

Ja, så var det med detta lilla inlägg, inte kommer jag ihåg hur man gör för att pinga men det kanske min Webmaster i Ystad fixar.

Klart. Slut.

fredag 2 oktober 2009

Rena rama grekiskan


Här råder ingen tvekan om vad man sysslar med

Bakom denna dörr försvann bloggmadamen i tisdags för att fem minuter senare försvinna mot x-ray.

Själv satt man som sagt kvar i väntrummet och kände stor lycka över att vara fullt frisk och utan minsta behov av någon sorts behandling.



Och här ser man minsann golvläggarchefen och fru doktorn i glatt samspråk medan hantlangarna plockar golvplattor på mottagningen.

Efter mycket konstigheter som ni säkert sett på annan blogg kom vi sedan hem till Sverige igen.

Träningen kunde återupptas och det blev cykel 2 * 25 km igår.
Idag skulle det också blivit cykel men se det gick inte. Ett rejält åskväder drog in över Hallandskusten följt av hällregn.

Det blev bil. Men minsann, värmen funkade inte och här har nästan vintern kommit så det var KALLT.

Och helgens träningsläger är förlagt till Ystad. Hade egentligen tänkt stanna hemma för att göra en massa annat viktigt men abstinensen blev för svår.

Så i morgon har jag tänkt ta rullskidorna, kanske ända ut till Kåseberga, i så fall cirka 35 km.
Men det lovas regn och nästan storm så här lämnas inga garantier.
Även vila behövs som en del av träningsupplägget, kallat återhämtning.