Jaha, då får det flexibla bestämma igen.
Nöjd sätter jag mig i bilen vid halv åtta på morgonen, först en snabbrunda till mors hus för att vattna.
Sedan till Haverdal, parkerar bilen och på med skidor, ryggsäck och hjälm.
Vattenflaskan i byxlinningen.
Tar de första tagen, sparkar ifrån med vänster ben; och är nära att falla.
Va f-n...?
Provar igen, samma resultat. BAKHALT.
Dvs hjulet som ska spärra bakåt gör inte det. Spärrar alltså.
Av med skidorna, undersöker men hittar inget fel.
Attans.
Tillbaka till bilen, hem igen.
Byter skor, på cykeln.
Det får helt enkelt bli cykel t o r.
Skidorna ligger inne i värmen, det kanske är kylan, minus tre i natt, som saboterar spärren.
Om de funkar när jag kommer hem i em får det bli en kort träning med åtta gånger upp i backen mot "Guds gröna ängar"
Och det är en backe som heter duga.
Ja det var väl allt för nu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Käre herr Vasaloppsamatör!
SvaraRaderaJag måste tillstå att en av de egenskaper jag beundrar mest hos er, det är ert tålamod, vilket ibland kan tas för tjurskallighet eller nånting liknande.
Om ni sedan inte hade så många papperspåsar vid köksväggen, skulle jag beundra er ännu mera.
Å andra sidan ska det väl vara måtta med allt ..hälsar Elisabet den IV:e.
Men att du orkar tänka om (alltså cykla i stället)! Aha, det är kanske just den egenskapen som gör att du inte ger upp utan åker ett helt Vasalopp...år efter år. Starkt jobbat hälsar bettankax (höll på att skriva Elisabeth den V:e men det hade ju blivit riktigt fel) ;))
SvaraRaderaVad befinner sig dom däringa påsarna egentligen? Jag såg då inte några i maj...
SvaraRaderaPapperspåsar skulle kunna funka för mig, plastpåsar hade dock i n t e varit okey!
Mian: vid kortväggen mot "matsalen" står som regel fyra små, små påsar, ibland några större.
SvaraRaderaDär slänger pv smått papper som han skrynklat ihop och så försöker han pricka av hålet i påsen .... och dom där påsarna faller ofta omkull och ligger där lite huller om buller.
I köket finns även en karton där det läggs plåtgrejer, den står vid andra väggen. Och på arbetsbänken står två tomma Wapnö-mjölkförpackningar där man lägger lite grejs och två små tomma konservburkar finns där också, plus en burk med krossat äggskal.
Hrmmm.
Jag tror nog att det kan komma att skänkas en sån här sopsorteringsgrej som man har i diskbänken till den miljövänlige pv ,-)
Det är bra när tankar om flexibilitet når fyrkantiga individer. Idel framgångar vill jag påstå. Heja på.
SvaraRaderaJag (som är lite synsk) känner också på mig att det kommer att dyka upp någon form av snyggare sopsorteringskärl i huset redan i början av december månad :)
SvaraRaderaJag kör också med påssystem (papperpåsar)efter väggarna.
SvaraRaderaEn påse för tidningar.
En påse plåtburkar.
En påse för petflaskor.
En påse för.... osv.
Väldigt praktiskt är det i alla fall :-)
Gunnar: men nu är det inte SÅNA påsar, det är typ godispåsar .-)
SvaraRaderaMian: haha .., jaså, det tror du?
Nja, jag gissar på januari!
Ja nu är det här faktiskt en träningsblogg och inte någon sopsorteringsblogg så jag väljer att inte kommentera de delar som inte håller sig till ämnet.
SvaraRaderaBettorna: Jo det här med tjurighet är nog en egenskap som sitter nedärvd; på gott och ont.
Men inte ger man upp i första läget....
Det blev i alla fal ingen backåkning i onsdags, jag var lite mör när jag kom hem efter 2 * 2,5 mil.
Man ska väl inte överdriva.
Gunnar, hur går det med springandet? Eller är det fortfarade promenader som gäller.
Oj, flåt flåt flåt... :-) :-)
SvaraRaderaJa Mian, nån ordning får det faktiskt lov att vara i bloggosfären.
SvaraRaderaMen du är förlåten, här är vi minsann inte långsinta:-)