Intervallträningen

kom igång idag, misann.


Och Bettankax kan vara lugn, det blev ingen hemåkning i onsdags, i regn och storm.

Det blev bil till Hässleholm i samma skitväder i stället. Och det var minsann inte det lättaste.


Men idag, vänner, har jag kört ett av mina favoritpass.

Här hemma finns en rejäl backe, en dryg km iväg från hemmet.

Dålig asfalt med mycket hål men den är så bra för det går rakt upp i över 400 meter.


Så dit stakar man iväg på drygt fem minuter, sedan bär det upp åtta gånger. För första gången testade jag att plogbromsa mig ner alla åtta gångerna.

Då gäller det misann att hålla tungan rätt i mun, och stavarna beredda på fall, ögonen fixerade vid den slingriga vägen längre ned om man skulle få möte med en bil.



För det vore inte roligt.


Kan man få stopp och stå still så är ju det bra, annars är det bara att braka ut i terrängen och hoppas på det bästa.

Idag klarade det sig med ett möte och det var på rätt plats, så jag kunde stanna och vänta in bilen.

Uppåt är det ju inga problem att mötas, det blev ett sådant möte också.


I alla fall gick det bra och denna träning är tänkt att ge styrka när man kommer till de s k Lundbäcksbackarna, ni vet där Sven-Åke gjorde sitt berömda ryck 1981.

Jag minns med fasa dessa backar första gången jag åkte, då hade man kämpat i ett antal mil (fem till sex kanske) och så dyker det upp backar som kändes oändliga.

Året efter, när jag plågat mig i backen upp till "Guds gröna ängar", ja då märkta jag dem knappt.
Men så gick det också femton sekunder snabbare andra året.

Där ser man vad lite målmedveten träning kan göra.

Jag är en mes

mellan varven.

Idag skulle det blivit de vanliga 2 * 18,7 km till jobbet t o r men ösregn och 10-15 m/s motvind gjorde att jag avstod.
Hade faktiskt på mig utrustningen, skidorna nyoljade, men regnet bara ökade under bilturen ner till Haverdal, där jag ska parkera.

Så jag avstod alltså.

Förde en inre dialog (eller är det en monolog då?) med mig själv om att jag kan ju då köra till Hässleholm för sjukbesök i kväll.
Det sprack, då den sjuke via telefon meddelade att hon inte ville ha besök i kväll.

Nu går tanken till att kanske skida hela vägen hem i kväll. Visserligen mörkt sista 8 km men jag har både fram och baklyse idag.

Man lär sig av misstagen från förra veckan.
Dessutom finns reflexvästen, så jag borde synas och den tiden är det inte så mycket trafik.

Vinden borde då vara med och kanske har regnet upphört.

Jaja, vi får helt enkelt avvakta och se.

Nu vräker i alla fall regnet mot rutan här på jobbet, där jag sitter en timme för tidigt.

Härlig tur till Kåseberga igen

Lördag fm och jag struntar i Eldeman och Melodikrysset.
Rullskidorna på, en halv liter vatten och iväg. Hjälm på huvudet så klart.
Österut, som de gamla vikingarna.

Passerar infart 1 till 8, d v s där sommargästerna parkerar för att komma ner till stranden.
Om nu jag förstått saken rätt efter mina nästan två år på besök i Ystad.

Förbi bilaffären i Nybrostrand, mellantid 29.15.

Under stora vägen och ut på den nya fina cykelvägen som snart svänger ner mot Kåseberga.

Funderar lite på att korta av rundan när ryggen strålar till med lite smärta.

Men det försvinner efter någon minut och jag beslutar att fortsätta hela rundan till hamnen i Kåseberga.

Ja, ni kan tro att man hinner tänka många tankar när man ligger så där på cykel och bilvägar under 2 timmar och tre kvart.

Fyra km innan Kåseberga tar cykelvägen slut och det blir till att ligga på landsvägen; inte alldeles trevligt men vad gör man.

Vänder nere i hamnen efter 1.27.15.

Där ligger några ute med små kajaker och paddlar i de kraftiga dyningsvågorna närmast stranden, jag skulle ju tagit med kameran men den ligger kvar i Stensjö.

Det gäller att ha rätt saker vid rätt plats och tillfälle, något som inte alltid är min starka sida.

Hemåt, nu med härlig medvind och det går faktiskt 10 minuter snabbare.

Underbart att bara dubbelstaka och känna hur farten ökar och man blir inte ens andfådd.

Hemma efter 2.44.30 och min plan på minst 10 mil i månaden sedan augusti håller alldeles utmärkt. Förhoppningsvis ska det bli lite mer under dec och jan.

Mindre än fyra månader kvar till starten.

Ja man kan ha olika nedräkningar. Faktiskt.

Flexibilitet är A och O i livet.

Härlig tur på hemvägen, lite medvind.

Det mörknar så jag tar en något kortare väg, cirka 17,3 km. Inget regn så det känns skönt.

En knapp km kvar till platsen där bilen står parkerad så börjar tankarna gå till bilnycklarna.

Känner med handen mot jackfickan.

Nähä, inte där?

Kör i alla fall fram till bilen, stoppar klockan och börjar leta på allvar. Samtidigt börjar insikten växa sig fast, de ligger i regnjackans ficka. På jobbet.

17,3 km härifrån.

Jaha minsann, intressant läge. Vilka alternativ finns nu.

a) skida tillbaka till jobbet, hämta nycklarna och sedan skida ut igen. Inte riktigt lockande, och rejält mörkt ute är det nu.

b) åka rullskidor hem på landsvägen. Inte kul, saknar lyse framåt.

c) morbror Gösta bor ju i Haverdal, drygt 2 km härifrån. Låna hans bil och köra hem eller till stan för att hämta nycklarna.

Vilket tror ni jag valde?

Rätt, det blev Gösta. Skidar dit på drygt 10 minuter, men ingen hemma.

Jaha, då står vi där igen. Vad göra?

Alternativ:

a) Vänta tills de kommer hem. De kanske inte kommer förrän i morgon

b) promenera hem, cirka 10 km. Inget kul att gå med dessa pjäxorna men det är genomförbart. Skulle ta cirka två timmar så det är OK

c) leta upp en cykel i deras förråd. Låter mest spännande så det tar vi.

Förrådet är som tur är olåst och jag hittar en damcykel med framlyse där batteriet är svagt men ändå flämtar iväg en lite ljusstråle i nödlägen, d v s när jag får möte på landsvägen.

Så jag parkerar mina skidor och stavar på Gösta och Sonjas veranda, lånar en cykel och tar mig hem.

Men jag har ju ingen nyckel till huset, den ligger nämligen i regnjackan på jobbet.
Då är frågan om reservnyckeln ligger där den ska.

Det gör den inte, jag kan se den framför mig där den ligger och hånler i nyckelskåpet.

Två alternativ.

a) har jag tur är pannrumsdörren olåst

b) fönstret till matkällaren brukar vara stängt men inte låst, just för sådana här tillfällen.

Nu blev det pannrummet, det var en skön känsla när jag tryckte ner handtaget och dörren gick upp.

Hemma.

Efter 19,6 km på skidor och 10 km på cykel.

Och bilen står i Haverdal och väntar på husse. Det får alltså bli cykel i morgon. Hoppas att det inte regnar för jag har ju regnkläderna på, just det. Jobbet

Så kan det alltså bli med en enkel träningstur på rullskidorna.

Oj så motigt det känns idag

Snålblåst från fel håll.

Duggregn med inslag (tyckte jag när jag hämtade in lite ved) av snö.

Fast å andra sidan får jag medvind hem.

Och motvind ger ju bättre träning.

Så det är väl bara att dra på sig träningskläder och avsluta med regnstället. Det finns ju inget dåligt väder....

Så är det i Halland denna härliga onsdagsmorgon i november.

Vad har hänt

Ja sedan sist har det inte hänt något alls på rullskidorna. Förra veckan blev det bra femton mil på cykeln. Onsdagen som egentligen är dag för rullskidor förde med sig ett så trist väder att jag tog bilen till jobbet, med cykeln där bak och sedan cyklade hem.

Och helgen har ägnats åt helt annat än skidåkning men det kan man läsa om på annan blog, nämligen
www.cikoriatva.blogspot.com

Nu är tankarna oftast i Småland, kan jag lova. Man plockar takpannor, renoverar takstolar och lägger på ny råspont, papp och pannor i en rasande fart.
Gräver ledningar för vatten och avlopp, gjuter nya golv och reser väggar och tak. I tanken.
Om två veckor ska det vara klart. Ja eventuellt köp alltså.
Idag ska jag ringa mäklaren.

Vem kan tänka på rullskidor i dessa omvälvande tider, det är ju nästan som när muren föll.
Inget blev sig likt efteråt.

Men i morgon är det tänkt att skidorna ska användas fram och tillbaka till jobbet, så cirka 4 mil ska det väl orkas med.

Men nu är det precis att man hinner hem innan det mörknar, november är lite trist på så vis.

Och till helgen ska det nog kunna bli Kåseberga t o r igen, det var en fin tur på 36 km. Vackra vyer och nästan bara cykelbana.

Så är läget inför 7 mars 2010.

Ni trodde kanske att jag lagt ner verksamheten...

men icke.

Helgen som gick var vilohelg, vi hade ju fint besök från Trelleborg. Dessutom var det regn nästan hela helgen.

Men måndag och tisdag denna vecka blev det cykel både till o från jobbet.

Ja det var väl mera hem från körsången, cykeltur i månsken är inte att förakta.

Vilodag igår men så.....

Idag mina vänner:

Ystad-Kåseberga tur och retur, cirka 35 km. 2.44.22.

Riktigt skön tur i härligt solsken och 5-8 grader varmt. Längsta turen i år och inte speciellt trött, däremot tog halvlitern med vatten slut så gommen var helt torr när jag landade här på Regementsgatan igen.

Tyvärr tror jag inte att jag kom med på filmen som spelas i här på gatan, annars kunde det ju varit ett pittoreskt inslag i den skånska miljön.

Men jag körde faktiskt förbi en äldre herre på rullskidor när jag var på väg hem. Kanske var det en sådan där vasaloppsåkare med mer än 25 lopp (eller är det trettio) som brukar starta i ett tidigare led. En s k VETERAN. Tänk när man får vara med där.

Så träningen går enligt plan.

Rullskidåkarens skräck

Exempel på sådant som man kan drömma mardrömmar om
eller

Nu har det hänt igen.

Ni kanske inte vet om det men det farligaste med rullskidåkning är inte avsaknad av bromsar.


Nej det farligaste är kraftiga ojämnheter i marken men framför allt.... BRUNNSLOCK.

Ja allra värst är den sorten ni ser på bilden ovan.
Det kanske ser ofarligt ut men ack vad ni bedrar er. Dessa saker är av naturen ondskefulla.

Låt mig förklara.

Första året när jag tränade för Vasaloppet hade jag en runda från Haverdal och in till Mickedala i Halmstads nordvästra infart.

Jag hade precis vänt efter drygt 13 km och började staka hemåt igen. På cykelbanan med vägen precis intill.

Helt plötsligt bara finns det där, brunnslocket.

Jag kör ner staven och skjuter ifrån men då har minsann vänsterstaven gått rakt ner mellan spjälorna i locket.

Av vinkeln som bildas av farten blir staven helt fastlåst. Ett våldsamt ryck uppstår i vänster axel.

Kroppen fortsätter i färdriktningen men armen och staven är fast i brunnslocket.
Gubben ligger vågrät i luften med skidorna framför men där kan man ju inte ligga i all oändlighet utan man faller ner. På vänster höft med en våldsam kraft.

Det gör ont, jag kan lova.


Vet ni vad som är det första man gör?

Jaså inte.


Jo man kollar om någon sett fadäsen. Den gången passerar en fullsatt buss precis då, så det är bara att se oberörd ut, borsta av sig och obekymrat staka vidare.

Fast kroppen skriker av smärtan.

Man är väl en karl....


Idag händer det igen.


Egentligen har jag inte ens hunnit starta från där bilen står parkerad. Sätter vänster stav alldeles intill ett brunnslock och vips.
Så ligger man där igen.

Upp och iväg igen, efter 100 m märker jag att stavens spets brutits av så det blir tillbaka till bilen.
Där har jag minsann en reservstav, i bästa Staffan Larsson-anda.

Ny start och sedan blir det, helt enligt plan 22 km in till jobbet.

Märker efterhand under dagen att jag har ont i axeln, förmodligen en liten uttänjning eller något sådant.

Men va f-n, kunde Gunde köra Holmenkollens femmil med bruten arm måtte jag väl kunna ta mig mina 2 * 22 km med ont i en axel och skrapsår på höften.

Så om ni tänker börja rullskida, akta er för BRUNNSLOCK. De är väldigt otrevliga typer.

Tänk vad livet är härligt

och vad tråkigt alternativet verkar.

En härlig höstdag håller på att avslutas med en underbar solnedgång i Kattegatt.
Och arbetsdagen, som inleddes med de vanliga 24,5 km på cykel vid 06.20 i morse, håller på att ta slut.

Nu vankas det sång och fika med mina 30 sångarbröder och systrar i kören Västanvind.

Så här är det nämligen med körsång:
man kan känna sig trött och att det skulle vara mycket trevligt att strunta i det och åka hem i stället.
Men eftersom man är plikttrogen gör man inte det utan dyker lojalt upp vid rätt tid för att värma upp och sedan sjunga. Efterhand ökar endorfinerna eller vad det nu kan vara, och humöret stiger.
Så när det är dags att sluta, ja då lämnar man sina sångarvänner med ett leende på läpparna och en sång som snurrar i huvudet. Lycklig.

Och nästa vecka startar vi med advent- och julsångerna som är lika härliga som vårsångerna i maj.

Då får man också en förkänsla av den jul som närmar sig, om precis två månader är det fjärde advent.

Sug på den karamellen!

Och träningen fortgår enligt plan, i morgon är det tänkt 2*20 km på rullskidorna. Måtte de nu fungera när jag startar, förra veckan blev det helfiasko, som uppmärksamma läsare kanske kommer ihåg.

Snön har kommit till Halland

Alldeles nyss vräkte det ner stora fina vita flingor över Halmstad.

Nu har det tyvärr övergått i rent regn så det blir inget att valla till kvällen.

Men det är ju trevligt att vintern försökte komma hit i alla fall, man får tacka för det lilla...

Cyklandet i veckan har gått bra, det blir nog tjugo mils trampande innan det är helg.
Och i helgen blir det först ÖPPET HUS här på skolan på lördag, sedan tåg till sydlig metropol.

Söndag f m hem med tåget igen och sedan, främst med tanke på Ellis, är det sång i Harplinge kyrka. Kammarkören ska delta i söndagskvällens musikandakt. Hade jag nu kunnat länka till körens hemsida hade jag gjort det men.... och min webmaster är på jobbet.
Men jag kan ju lägga in adressen, så då gör jag det
www.­halmstadskammark­or.­se

Ja snart ska jag ut i regnet och tillsammans med eleverna i åk 1 städa runt skolans hus, så det är rent och fint när ev. nya elever med föräldrar dyker upp i morgon.

Sådant är livet denna dag på en svensk gymnasieskola.

Ändrade planer igen...

Jaha, då får det flexibla bestämma igen.

Nöjd sätter jag mig i bilen vid halv åtta på morgonen, först en snabbrunda till mors hus för att vattna.

Sedan till Haverdal, parkerar bilen och på med skidor, ryggsäck och hjälm.
Vattenflaskan i byxlinningen.
Tar de första tagen, sparkar ifrån med vänster ben; och är nära att falla.

Va f-n...?

Provar igen, samma resultat. BAKHALT.

Dvs hjulet som ska spärra bakåt gör inte det. Spärrar alltså.
Av med skidorna, undersöker men hittar inget fel.

Attans.
Tillbaka till bilen, hem igen.

Byter skor, på cykeln.

Det får helt enkelt bli cykel t o r.

Skidorna ligger inne i värmen, det kanske är kylan, minus tre i natt, som saboterar spärren.

Om de funkar när jag kommer hem i em får det bli en kort träning med åtta gånger upp i backen mot "Guds gröna ängar"

Och det är en backe som heter duga.


Ja det var väl allt för nu

Spräckta planer

blir det ofta i träningen.

Vid läggdags i går kväll så ringer telefonen.
Kajsa, brorsdottern som klarat en klassiker i år.

Hon hade skjutsat en kompis till tåget i Halmstad men de missade tåget så nu ville de sova över hos farbror Thomas.

Visst, varmt välkommna tjejer.

Så vid elva dök de upp men ville gå och sova direkt, vilket passade mig alldeles utmärkt.
Vi hann dock bestämma att åka bil tillsammans till stan på morgonen vilket innebar att där försvann, som i ett nafs, en träningsrunda på cykel.
Men jag saknar den inte, det är inte så där himlastormande roligt att cykla i iväg kl 06.00 i kolsvarta natten.

Så nu blir det cykling i morgon i stället, enligt plan.

Men vem vet, det kanske dyker upp andra övernattningsgäster i kväll igen och då kanske allt åter ändras.

Man är väl flexibel.

En svunnen tid

Kyrkösund (eller om det var Mollösund) i juli.

På söndagen, efter att det tystnat i huset för att patienten åkt iväg, ska det åkas rullskidor. Det är åtta grader varmt, några regnstänk men knappt märkbart, en ganska oförarglig vind från NO.

Ja då kan man tänka på mycket medan man stakar sig uppför backen till Lilla Skipås, full fart utför samma backe. Kanske borde man sätta upp skyltar om skidåkare på väg eftersom det nu inte finns någon broms på skidorna.

Tankarna kan gå till en underbar sommardag i juli med en fin bris från SV och nordlig kurs på den s k E6:an för fritidsbåtar.

Eller till att det är skönt att nu ha båten på land med en ny, fin presenning som täcker inför höstregn och vintersnö.

Man kan fundera över vilken tid man kan nå vid årets lopp, kan det bli under målsättningen 8.30. Kan det bli under 8 timmar? Vilken startgrupp hamnar jag i efter förra årets lopp? Vilken tid ska det ta att komma upp på krönet efter starten vid Berga by? Många frågor men inga svar.

Ja det är mycket man hinner ventilera för sig själv medan 19 km avverkas på min lilla 3 km slinga samt de 500 meter det är fram till starten.

Det blev 6 varv och kändes inte alls ansträngande, hade inte med någon vätska och det behövdes inte heller.

Så denna vecka har det blivit cirka 5,5 mil på rullskidorna och 10 mil på cykeln. Det får väl duga, helt enkelt.

Nu till veckan är det tänkt cykling i morgon och tisdag, skidor ons, cykel to, fre och lö.

Det blir säkert bra, måtte man nu inte ha dragit på sig någon snuva från patienten.

Det var väl det hela från träningslägret som nu är förlagt till Stensjö.

Kortare uppehåll i träningen

blev det nu runt helgen.
Vädret var ju rent bedrövligt och då fick det faktiskt vara. Målsättningen är ju inte att vinna själva tävlingen utan att kämpa väl. (Och att besegra brodern förstås)

Så fredag till måndag blev tid för återhämtning. Men nu!!!
Nu är man igång igen.

Idag blev det cykel till jobbet, svag motvind men det är ju bara bra egentligen.

Och sdan har det blivit 5,5 km i en löptävling här på skolan, lärare och elever tillsammans.

Underbart solsken så det var en ren njutning, tänk att få göra så på betald arbetstid. Inte illa.
Ja ni kanske skulle utbildat er till lärare, då hade ni kunnat vara med.

Och i morgon är det tänkt att lufta rullskidorna igen, nånstans runt fyra mil uppdelat på två pass.
D v s till och från jobbet. I morgon är första dagen denna veckan jag ser mitt hem i dagsljus. Körövning både må och ti gör att man är sent hemma, och då är allt höljt i dunkel. Måste nog ta en rejäl funderare på vilken kör jag ska fortsätta med, två är i alla fall en för mycket.

Men det är väldigt roligt att sjunga i kör. Även om man känner nu att det skuklle vara skönt att åka hem istället så vet jag att när klockan är halv nio och vi är klara så är man alldeles uppfylld av detta med musiken; en riktig endorfinkick, tror jag.

Ja, så var det med detta lilla inlägg, inte kommer jag ihåg hur man gör för att pinga men det kanske min Webmaster i Ystad fixar.

Klart. Slut.

Rena rama grekiskan

Här råder ingen tvekan om vad man sysslar med

Bakom denna dörr försvann bloggmadamen i tisdags för att fem minuter senare försvinna mot x-ray.

Själv satt man som sagt kvar i väntrummet och kände stor lycka över att vara fullt frisk och utan minsta behov av någon sorts behandling.



Och här ser man minsann golvläggarchefen och fru doktorn i glatt samspråk medan hantlangarna plockar golvplattor på mottagningen.

Efter mycket konstigheter som ni säkert sett på annan blogg kom vi sedan hem till Sverige igen.

Träningen kunde återupptas och det blev cykel 2 * 25 km igår.
Idag skulle det också blivit cykel men se det gick inte. Ett rejält åskväder drog in över Hallandskusten följt av hällregn.

Det blev bil. Men minsann, värmen funkade inte och här har nästan vintern kommit så det var KALLT.

Och helgens träningsläger är förlagt till Ystad. Hade egentligen tänkt stanna hemma för att göra en massa annat viktigt men abstinensen blev för svår.

Så i morgon har jag tänkt ta rullskidorna, kanske ända ut till Kåseberga, i så fall cirka 35 km.
Men det lovas regn och nästan storm så här lämnas inga garantier.
Även vila behövs som en del av träningsupplägget, kallat återhämtning.

Fortsattning fran igar

nar tiden ater tog slut.

Man far namligen fri tillgang till internett pa detta hotell, men bara i femtonminuterspass.

Och nar jag skulle skicka gardagens rapport fran Athen tog tiden helt enkelt slut, sa aven jag.

I alla fall fick vi hjalp att fa en taxi till ett sjukhus i Athen.

Val dar forsvann bloggmadamen till forst tandlakare som skickade henne vidare till x-ray.

Jag sattes att vakta bagaget.

I vantrummet fanns ett tiotal personer som en efter en gick in till den enda doktor (eller var det tandlakare?) som verkade finnas dar.

Till slut var det bara jag och tre hantverkare kvar. Jag funderade lite pa om nagon, och i sa fall vilken av dem som var skadad.

Nar sista patienten forsvunnit, ja da ryckte hantverkarna, som visade sig vara golvlaggare in.

Tva av dem var nog hantlangare for de bar pa ett tjugotal kvadratiska golvplattor och ett par burkar med klister.

Behandlingsstol och doktor ut i vantrummet, hantverkarna in, golvplattor revs loss i hog fart och nya stoppades in. Doktorn stod glatt spraakande med de tva hantlangarna som nu var arbetslosa medan chefsgolvlaggaren arbetade.

Efter en halvtimme, in med stolen och doktorn och jag var ensam igen.

Men jag hade det ganska bra, laste tredje delen av Roslund/Hellberg, Albert Finnigans upprattelse. En valdigt bra bok, som for ovrigt lastes ut i natt, av detta par som gett svenska kriminalroman ett nytt lyft.

Tycker jag.

Nu vagar jag inte vanta langre, nu publicerar jag.

Fortsattning foljer i nasta nummer som kommer ut ....

Man faar laera sig mycket

eller
Der eine reise macht has immer etwas zu erzaehlen

Denna dag har varit minst sagt hektisk. Inte ur traeningssynpunkt foer det har bara blivit tio minuter py gymet paa Sofitel, ja saa heter hotellet vid Athens flygplats.

Kan ni foerresten ana hur svaart det aer att skriva naer man inte ser tangenterna, Glasoegonen ligger paa hotellrummet.

Efter tidig frukost och taxi till Samos flygplats boerjar elaendet.

Stavat tandvaerk.

TANDVAERK

TANDVAERK

Oj en saan dag.

Varmt aer vael bara foernamnet.

Det blev moppe idag igen, till Pytagoria. Sol och bad.

Flygplanen fran Samos startar bara en liten bit bort och de lyfte precis oever vaara huvuden. Man saag tydligt naer hjulen faelldes in, naestan lite obehagligt.

Segelbaatar som laemnar hamnen i en fin stadig vind fraan nordost, nog hade det varit fint att sitta till rors daer.

Dagens omelett intogs ensam, E svek och aat pasta.

Aer vi i Italien eller....

Mer sol och bad, en bra bit har man hunnit in i naesta bok. Nu blir det tillbaka till rummet, en gin o tonic, kanske en kopp kaffe och bara ta det lugnt.

Innan det aer dags foer den sista maaltiden.

I morgon baer det ivaeg till Athen och sista natten daer innan vi flyger hem on middag.

Hoerde jag ordet hemlaengtan.

Icke. Haer skulle jag nog kunna bosaetta mig.

Ta ner segelbaaten och hyra ut under femton sommarveckor, odla egen mat, laera mig grekiska som ju fortfarande aer rena grekiskan foer mig.

Ja ja, visst kan man vael faa droemma.

En riktig pressardag

har det varit idag.

Men E har haft stora problem med tanden igen.

Vi har haallt oss hemma vid stranden utanfoer hotellet, utom naer jag sprang en runda paa 8-9 km.

Vinden har legat paa saa det har varit stora vaagor, naestan lite risk foer understroemmar utaat.

Eller "understhummern" som John Irving saa fyndigt blev oeversatt till i Garp och hans vaerld.

Och ett stort GRATTIS till Kajsa som klarade sitt Lidingoelopp igaar och nu har en svensk klassiker, inte ens tjugo aar gammal. Vilken tjej.

Och ett grattis till Kajsas pappa och min storebror som fyller 58 idag. Herregud Tommy, du aer snart 60!!!!

I oevrigt faar man nog saega att vi har det bra, snart aer det dags att faa lite spisning. Det blir samma krog som igaar, foer de var saa gulliga och gav E lite tabletter mot vaerken.
Det ska vael loena sig att vara snaell.

Ja det var nog allt foer idag fraan traeningslaegret paa Samos

Heldag paa moppen

blev det denna dag.

Upp till en fantastisk liten by, Manolatos, paa slingriga vaegar. Serpentiner bitvis och bara uppaat.

Men sa fint naer vi kom dit. Vandrade runt i en saadan idyll saa det aer svaart att med ord beskriva. Traangt, smaa tavernor, keramiker, loesa katter & hundar.

Omelett och grekisk sallad passade vi minsann paa att stoppa i oss innan den svaara nerfaerden startade. Och i naagon av de sista slingorna vaelte E, sakta och lugnt, saasom vore det en ultrarapidscen.

Jag hann taenka att nu vaelter hon och ... daa gjorde hon det.

Snabbt fram foer att hjaelpa henne upp innan det kom naagra bilar, sedan de sista kurvorna innan vi kom ner till havet.

En stund paa stranden och sedan ivaeg igen.

Nya vaegar men samma slutmaal som igaar.

Bad paa stranden utanfoer Pytagoria. Glass.

Troetta och faktiskt lite frusna kom vi hem igen. En kopp kaffe paa balkongen och nu ska det bli middag.

Funderar starkt paa fyllda paprikor.

Mot restauranten

Dag 2 aer paa upphaellningen. Moppe runt oen.

Vilka vyer. Vraalhoega berg paa naestan 1400 meter och sedan ner foer slingriga vaegar till havsytan igen.

Fika med grekisk sallad och omelett vid vaegkantens taverna i byn Pirgos. Om den nu verkligen hette saa.

Sol och bad utanfoer Pytagoria.

Pytagoria foer direkt tanken till Pythagoras och hans beroemda sats:

summan av kateternas kvadrater aer den samma som hypotenusans kvadrat

Det ni, visst aer det poetiskt saa det foerslaar

Nu ska det baera ivaeg till kvaellens krog. Grillspett hade jag igaar saa det kan bli fyllda paprikor.
Men det kan ocksaa bli grillspett igen.

Och saa skoent man har det.

Till Kajsa i Smaaland riktar jag ett riktigt
LYCKA TILL
i morgon.
Visst aer det vael dags foer Lidingoeloppet daa

Ingen bild idag, kortlaesaren strejkar

Och inte har det blivit naagon traening idag.

Saknaden

Borta bra men hemma baest

blev foer svaar foer blogmadamen. Tre dagar efter att arbetet laemnats blev det oevermaektigt.

Vi irrde omkring paa Samos gator och letade, foerst efter tandlaekare men sedan efter en rejael SUPERMARKET.

Och helt ploetsligt bara fanns den daer.

Lyckan var fullstaendig och vi vandrade in och konsumtionen kunde boerja.

Foerst i korgen hamnade en flaska KLORIN.

Undertecknad protesterade vilt men till ingen nytta.

Buss hem och naer vi foersoekte hjaelpa en man som naestan foell i famnen paa oss fick vi en rejael utskaellning. Saekert med all raett men vi foerstod inte riktigt vad vi gjort foer fel.

Hem till hotellet och en rrunda paa 6-7 km, sedan bad.

Nu aer tiden snart slut.

Oj vilken natt

Bloggmadamen har drabbats av svaar tandvaerk och har haft en tuff natt.

Nu aer vi paa tandlaekarjakt i Samos och lyckan var fullstaendig naer vi hittade en skylt

Dagmar Magnussen, leg tandlaekare. 5 tr.

Och vi hittade bara tvaa vaaningar paa huset???
Och en laast doerr efter foersta trappan.
Ridaa.

Ringde tfn nummer som fanns men aut. svarare paa grekiska.
Och det aer ju rena grekiskan foer mig.

Daa hittade vi ett netcafe och tandvaerken foersvann som ett trollslag.

Kan det sjaelvlaeka om man koeper henne en baerbar dator att ha paa rummet??

Det kanske aer billigare aen tandlaekarbesoek.

Vi faer se.

Nytt traeningslaeger, nya utmaningar

Paa bilden ses bloggmadamen simmande utanfoer vaart hotell


Har forlagt traeningen till Samos denna veckan. Saa laangt fraan snoe man kan taenka sig men saa blev det.

Och man ska nog uthaerda.

Resan ner har gaatt bra paa alla saett och kanske blir det ett loeppass i kvaell.

Igaar blev det alldeles fritt, en vilodag helt enkelt. Nu spritter det i benen.

Och magen vill ha sitt. Kanske en gin o tonic i kvaell, men ska ju inte oeverarbeta det hela.

Och det aer ju laangt till mars ....

Träningshelgen är slut

Och så är även bilderna just nu.

Summan blev i alla fall 2,5 mil på rulle igår och lika mycket på cykel idag.

Det känns väldigt bra men det är ju långt kvar till första söndagen i mars när det verkligen gäller.

Nu blir det cykel till jobbet i morgon kl 06, sedan nytt träningsläger men nu till Grekland. Där blir det nog mest slappande men några löprundor räknar jag nog med.

Och god mat.

Och riktigt trevligt sällskap.

Synd att klaga är det i alla fall.

Vilken underbar dag

Ebben har strandsatt denna båt utanför Newport, Irlands västkust.


Som gjort för en rejäl tur på rullskidorna.

Cykelvägen mot Kåseberga, tyvärr inte ända fram.
Kanske byggs den vidare till nästa år.

Men det blev nog cirka 25 km och solen värmde hela vägen.

Nu blir det snart tur till stranden med en känd bloggmadame från Ystad.
Ska bara fixa kaffe och lämpligt fikabröd först, man ska ju helst fika innan badet.

Och kanske bio i kväll.

Visst har väl livet många trevliga sidor.

Träningslägret denna helg

Prova gärna att klicka på bilden.

blir tyvärr inte här men väl i Ystad. Bilden som jag tagit alldeles själv är från Newport på västra Irland. En tidig, kall morgon sent i oktober 2008, med is på bilrutan.

Gårdagen blev enligt plan med 2* 22 km på cykel samt bad i 19 gradigt vatten vid Tylösand utanför Halmstad.
Och idag har det varit vilodag vad gäller träning, däremot arbete och sedan tre timmar tågresa på överfyllt tåg.

En ung kvinna mittemot mig fick låna min DI weekend och läste om Mikael Andersson.
Ett gripande reportage där man inser att livet innehåller en hel del kamper som man måste utkämpa.
Han är dessutom en fantastiskt rolig föreläsare, som jag hörde i Ljungby missionskyrka för cirka fem år sedan.

Tillbaka till träningen, i morgon är det tänkt att bli ett rejält pass på Österlen, rullskidor ett par tre mil. Cykelvägen ut mot Kåseberga och sedan tillbaka. Bara att hoppas på fint väder så att jag inte dragit skidorna på tåget alldeles förgäves.

Glöm inte att stretcha efter träningspasset.

Upphittat

Diverse funktioner på min dator, t ex teckenstorlek.

Däremot saknas fortfarande mycket kunskaper.

Men detta är ju en träningsblogg så nu till det viktiga.

Dagens rullskidor blev 22 km + 17,4 km.

Lite kortare än planerat men det berodde på tidsbrist, framför allt.

I morgon blir det 2 * 23 km, Tylösand tur och retur.

Friluftsdag med studiebesök på det kända hotellet och sedan gemenskapsskapande öveningar för våra elever på Hotel och Restaurang-programmet.

Låter som en skön dag. Bra väder så blir det kanske höstens sista bad.

Tyvärr blev det lite hoppackad text men det kanske jag kan lära mig i morgon.

Och bilden har jag minsann stulit.

Tillbaka

Och då har det minsann hänt mycket. Inget är sig likt vid inloggningen, funktionen för olika storlekar på texten har försvunnit.
Men nu ska jag försöka lägga in en bild.

Ja ha, det blev ju lagom bra.
Hur var det nu webmaster sa att man skulle göra???

I alla fall blir det rullskidor i morgon. Tanken är 25 + 18,7 km, får väl se om det blir så.
Vädret kan vara en avgörande faktor men de senaste två dagarna har varit alldeles underbara, som gjorda för utomhusaktivitet.

Snart är det dags för Lidingöloppet som ju är en av grenarna i klassikern. Men det har jag inte tänkt springa i år.
Springa o springa förresten, det blir nog mest att lufsa runt de tre milen nästa år. Har nästan lagt ner löpträning, höften brukar göra lite ont.

Så går tankarna en tisdagkväll i september, en vecka innan semestern till Grekland tar sin början.

Ring så spelar vi

Amatören själv kan vi skåda i denna skuggbild från frukostbordet

Sensommarvärme ....

Rätt nöjd pensionatsvärd,tillika rullskidåkare.
Webbmaster lade in bilden.

.... och kraftig motvind när jag äntrade cykeln för hemfärd och dagens enda träningspass.
En dryg timme och 24,5 km senare var man hemma, ett underbart solsken hela vägen.

Tänk vad gott, just nu sa de på SMHI att Halmstad hade varmast idag med 22 grader.

Väl hemma sattes en deg på jäsning, sängen som rasade ihop för ett par veckor sedan (här skulle jag så klart länkat till en annan blogg där bilder på eländet finns, men jag har inte lärt mig att "länka") lagades.

Fotbollsfinalen för damerna tittade man så klart på, där kan man snacka om målkalas. Grattis Tysklands damer.

Nu ligger brödet i frysen och det är dags att dra något gammalt, t ex ett täcke, över sig.

Tämligen nöjd med denna dag.

Lite skamligt

får jag erkänna att jag tog bilen t o r till stan i kväll. Fackmöte kallade.
Hade tänkt cykla hem men fotbollen lockade för mycket.

I alla fall blev det skidor fram o tillbaka, total drygt 3,7 mil.
Har faktiskt kommit igång bra känns det som, tempot känns också bättre än förra året.
Snabb återhämtning är det också.
Det lovar gott.

Nu blir det bara två enkelresor med cykel innan helgen. Lite klent denna veckan med cyklingen.

Och mindre än två veckor till man är i Grekland.

Det ni!!

Årsbästa

blev det idag. 18,7 km på 1.18.22, i motvind. Målgångspuls 144.
Soligt o skönt väder. Härligt.

Det är inte lika skönt när regnet öser ner och vinden viner i ansiktet.

Träningsuppehåll

har det varit även idag. Åtminstone av fysisk karaktär. Däremot mer körsång.
Bl a Leonard Cohen, en favorit inom musiken.

Och solen har värmt en stund i eftermiddags, ikväll var det riktigt varmt och skönt när vi kom ut från övningslokalen.
Om det står sig i morgon ska solfångarna få jobba rejält.

Och i mogon blir det äntligen rullskidor igen. 2*18,7 km är tanken. Lite intervallträning blir det nog också, måste försöka få till lite tempo och inte bara uthålligt malande.

Och om två veckor vid den här tiden finns man i Köpenhamn och resan till Grekland har börjat.
Det är något att längta efter.

Dagens träningspass bestod av fyra nya sånger, av Bahms, Mendelson, Peterson-Berger o någon till.

Inte lär det väl göra någon nytta vid själva loppet i mars men det är roligt och krävande på ett annat sätt.
Sång på latin, tyska och svenska.
Första gången man såg dessa stycken.

På radion diskuteras lärarens roll, lön och karriärvägar.
Jojo.

Snart 25 år i yrket och bara 11 år till pensionen. Men det är oftast roligt att jobba i skolan, med eleverna.

Tyvärr tycker jag ibland att det är för mycket annat som tar fokus från det som jag tycker att jag borde göra, men det får väl gå ändå.

Tills vi skaffar vårt pensionat eller vår buss, bloggmadamen och jag.

Nu drar jag mig tillbaka till sängen.

God natt önskas allihop ute i cyberspace.

Söndag blev denna gång vilodag.

Ja från träning alltså.

I övrigt tåg o bilresor på drygt 40 mil. Min ömma moder samt pElle flyttade tillbaka till småland efter tre månader i stugan. Men de planerar en kortare vistelse vid kusten innan riktiga hösten och sedan vintern tar över helt.

Hemma hade solfångarna arbetat bra under helgen och nu finns det gott om varmvatten i tankarna igen. Himla trevligt.

Är det någon som vill veta mer om denna energikälla eller få tips om vindkraft så bara hör av er.

Idag är det dock grått ute så direkt sol blir det nog inte, däremot bra fart på snurrorna!!!

"Så är det"

som en känd bloggmadmae plägar avsluta.

Första Vasaloppet ... 2005.

Idén att åka Vasaloppet hade grott under lång tid .. ja, jag hade legat på soffan hemma i Halland och tittat på starten och drömt om att en gång få vara med.

Nu fick jag med mig några kompisar .,. främst min storebror Tommy och några kompisar hemifrån Ljungby.

Till slut blev vi en hel busslast med kanske trettio - trettiofem åkare.

Träningen hade bestått av rullskidåkning och så en uppladdningsvecka i Sälen med riktig skidåkning.

Hur det gick ..?

Veckan innan hade jag skadat mitt vänstra knä och på morgonen vid starten i Mora by halkade jag och slog upp den här skadan .., men jag bestämde mig för att försöka åka ändå.

Loppet ..?

Det gick bra ...., gick långsamt upp för första backen ..., på myrarna var det skönt att åka och det var soligt och fint väder.

Sluttiden blev 9.37.14.

Min bror kom fram en timme senare ungefär.

Lördag morgon på träningsläger i skidmetropolen Ystad.

Solen börjar torka upp efter nattens regn, vinden blåser friskt från väster.
Från högtalarna hörs favoriten Bob Dylan, bl a en av favoritlåtarna "Brownsville Girl".
Kommer jag nån gång fram till "ring så spelar vi" kommer den att vara andraval.

Frukostbullen från Möllers har tagit slut, snart ska cykeln tas ut och sedan blir det antingen en rejäl tur på cykeln eller en löprunda i Sandskogen.

Det sista alternativet rekommenderat av en på orten känd bloggmadame, som tydligen ofta ränner runt där.
Åtminstone får man det intrycket när hon lyriskt beskriver vilka fina spår där finns.
Fan trot.

Ja så ser dagens vasaloppsträning ut.

Fredag 4:e september.

Våldsamt blåst med kraftig motvind.

Ingen cykling till eller ifrån jobbet.

Bättring utlovas till i morgon.

Torsdag 3:e september.

Cykling till och från arbetet, 2 x 25 km.

Väderlek: motvind till, medvind hem.

Fortfarande öm i låren.

Äntligen, är sommaruppehållet över!

Onsdag 2:a september.


Första träningspasset avklarat.

Längd: 16. 5 km + 18.7 km
(morgon och eftermiddag .. till och från arbetet).

Väderlek: fint väder .., halvklart .., + 20 grader .., lite sidvind.

Hur det kändes: oerhört sköönt att vara igång igen.

Dagen därpå .., ömma och stela innanlår.