Elva dagar kvar till målgång

hoppas jag i alla fall.

Träningen går bra. Igår blev det inte så långt som jag tänkt.

Startade upp med att skapa ett nytt spår igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Första varvet var rejält tungt men ändå betydligt snabbare än första gången jag spårade för några veckor sedan. Det blev längre nu eftersom jag kunde korsa en oplogad väg och gå ut på ett annat fält också.

Men det gick fortare att ploga första varvet ändå, förmodligen börjar väl kroppen bli starkare i snön.

På det fjärde varvet fick jag bryta, solen värmde så mycket att det bara frös fast en massa snö under skidorna.

Hem för att valla om var tanken men det blev en lång promenad i stället.

Sedan kom en granne från stan för att se till sin sommarstuga så då erbjöd jag mig att skotta in dem till huset. De tackade artigt nej, men jag sa att det gör jag ändå, och så blev det också.

Vid femtiden höll solen på att tappa stinget och det var minusgrader igen. Då tog jag tre varv till, så det blev nog 16-17 km i alla fall.

Idag drog jag ut i spåret vid elvatiden och körde tio varv, cirka 27 km tror jag. Det går allt bättre, och jag tror nog att det ska lösa sig i år igen.

Vänta bara till jag får rejäl glidvalla och bra spår och någon trevlig rygg att ta häng på. Då ska här bli åka av.

Amatören

Onsdagspasset

blev bara fem varv på lilla slingan. Första tungt med nysnö i spåret och sprayfäste för långt fram på skidorna. Men efterhand kommer tempot och det känns allt bättre, kroppen svarar mer och mer.

I kväll blir det inget men jag hoppas på ett pass i Ljungby på fredag kväll. Kanske t o m kan lura ut brodern som annars mest kör mental träning.

Sjutton dagar kvar till start.

Amatören

Tempot stegras

Gårdagens träningspass med fem varv på min lilla slinga gick riktigt bra.

Uppladdningen med en semla och två koppar kaffe kanske inte är optimal, men bra....

Jag känner att kroppen börjar orka lite bättre och tempot stiger trots dessa dåliga spår med inget glid på skidorna.

Och i Vasaloppet är det onekligen så, att efter den första backen vid starten är det en hel del fina sträckor där tempot kan bli ganska högt trots minimal ansträngning.

För att inte tala om alla härliga utförslöpor där farten stiger mot 30 km/h eller ibland mer. Och man får vila, vilket är mycket skönt.

Nu ser jag att tiderna börjar peka mot en sluttid under 9 timmar. De sista veckorna blir viktiga, bara att hoppas på att kylan håller i sig så att spåren finns kvar.

Det ska nog bli bra det här, det gäller bara att hålla sig frisk.

Amatören

Härlig träningshelg avslutad

Så här brukar det minsann inte se ut i Halland. Här brukar det vara gråväder och dimma, gärna blandat med regn eller möjligtvis snöblandat dito.

Men nu har snön legat i snart två månader och för en glad vasaloppsamatör innebär det ju guld.

Jag har ställt in den traditionella resan till Sälen och Gubbmyren och kommer nu att använda de tre sista veckorna till intensifierad träning på hemmaplan. Här ser ni spåret från hemmet till slingan ute på de vanligtvis snöfria åkrarna, där det nu ligger cirka tre decimeter snö.




Spåret som jag gjort har en tendens till att snabbt fyllas med snö om det bara kommer det allra minsta nytt från ovan, lite vind och sedan är det knappt man ser gårdagens spår.

Men efter ett varv så är det bara att blåsa på. Tyvärr är nu allt glid på skidorna borta så de få meters höjdskillnad som finns och skulle kunna ge lite utförslöpa ger ingen vila. Det är bara att staka på även neråt. Tiderna per varv skrämmer nog ingen. Framför allt inte brorsdottern Kajsa, som nu seedat upp sig till samma startled som jag.

Jag får väl försöka att träna så att jag kan slå henne. Fast å andra sidan ska väl en vältränad tjugoårig kvinna spöa en 55-åring, en 55-åring som dessutom har dåligt hjärta.

Fast tävlingsmänniskan inom mig har nog ändå antagit utmaningen

Lördagsnöje mellan arbetspassen

Dagen startade med bilresa till Ljungby för att hämta ett lass ved.

Sedan kunde jag äntligen snöra på mig pjäxorna och ge mig ut på ett pass. Det blev i alla fall 7 varv på min slinga, drygt 16 km skulle jag tro efter uppmätning på eniros karta.
Tyvärr hade det snöat lite (vilket i och för sig är bra) och spåren var igenblåsta det mesta.
Det innebar att varvtiderna startade på 17.30 men krympte för att på varv 7 ligga på 14.25

Nu är det söndag och vi ska göra klart i hallen, sedan blir det ett nytt pass.

Hoppas på lite fler varv idag.

Ett problem är att jag inte har lagt på något glid på skidorna sedan slutet av februari förra året, men det är säkert bra träning att köra med tröga skidor.

Tänk vad det ska gå lätt om tre veckor.

Vid denna tiden bör jag vara på ingång mot blåbärssoppan i Evertsberg.

Oj vad jag längtar dit.

Nedräkningen har börjat

Mindre än fyra veckor kvar tills startskottet går för oss 15 000 lyckliga som fått tag på biljetter.

Ni ska veta att det är en väldigt speciell känsla när man stiger ur bussen strax efter 05.00 söndagen den 7 mars.
Snabbt fram med fodralet med skidor och stavar och full fart mot den ingång som är aktuell.
I mitt fall nummer 8. Startnummer 8238 ska nämligen in där.

Kö fram till 06.00 när insläppet sker. Det piper hej vilt när alla registreras med det lilla startchippet runt ena vristen.

Leta upp ett bra spår. Ska man gå till vänster eller höger. Jag tror att jag ska testa längst till höger i år. Spåret i backen är ju breddat så det blir nog inte lika trångt som de första åren.

När skidorna är på plats, hängande i kors med stavarna, gäller det att memorera var de finns för när man kommer tillbaka 1½ timme senare ser det inte lika dant ut längre.

Då är det fullt med människor och skidor, då gäller det att hitta rätt.

Här hemma har mitt lilla spår använts både i kväll och i måndags. Inga långa sträckor men det funkar.
Till helgen hoppas jag på flera mil men vi får väl se. Helst både lördag och söndag.

Som sagt, nedräkningen har börjat och adrenalinet börjar pumpa.

Må gott